Partiledaren, kardinalen och riksföreståndaren.

 

Det är spännande när nutida politiker gör historiska jämförelser, i synnerhet om liknelsen hämtas från äldre historia. Men har våra dagars folkvalda kunskap nog att åstadkomma verkligt bärkraftiga liknelser mellan nu och då? Torsdag 9 september 2021 höll KD ledaren Ebba Busch sommartal i Hjo i Västergötland. Efter att ha prisat familjen som grunden för ett ordnat och tryggt samhälle(en inställning som skrivaren åtminstone delvis instämmer i), kommer partiledaren in på Socialdemokraterna och deras(i skrivande stund förmodade), snara utbyte av Stefan Löfven mot nuvarande finansminister Magdalena Andersson som partiledare. Ebba Busch hävdar att ett sådant byte i praktiken inte skulle ha något värde eftersom Andersson står nära Löfven ifråga om värderingar och politik. I detta sammanhang yttrar hon plötsligt: ”Alla vet att Magdalena Anderson är lite grann av Socialdemokraternas kardinal Richelieu viskandes i Stefan Löfvens öra. Hans misslyckanden är hennes misslyckanden”. Innebörden är tydlig: Andersson skulle föra samma ”dåliga” politik som Löfven.[1]

Jag skall inte lägga tid på att diskutera det mer eller mindre berättigade i att jämföra våra dagars politiker med Frankrikes starke man under förra hälften av 1600-talet, detta har redan gjorts av exempelvis populärhistorikern Herman Lindqvist som för sin del betecknade jämförelsen som ”det mest korkade jag hört”. Om man byter fokus från vad Ebba Busch sade till hur hon sade det, märker man att liknelsen görs tämligen oreflekterat. Stämman är lite glättigt trevande, som om talaren önskar underbygga sitt påstående om den presumtive motståndarens inkompetens eller opålitlighet med någon slagkraftig liknelse ur historien, likgiltigt vilken och grävt fram den gode kardinalen ur minnet. (Huruvida minnet hämtats ur historieboken eller Dumas´ romanvärld får förbli osagt). Man kan misstänka att KD ledarens historiekunskaper inte är särskilt djupa, inte ens ifråga om standardiserade personifikationer av ”den dålige rådgivaren”. En svensk med förkunskaper skulle knappast välja kardinal Richelieu som liknelse för en nutida inkompetent eller kanske rentav illasinnad politisk medarbetare, snarare Erik XIV:s Jöran Person eller, säkert med större rätt, Rasputin i Ryssland. Richelieu må ha ingivit skräck och hat i sin samtid men också respekt och beundran, även bland sina fiender. Vad Ebba Busch förmodligen inte tänkte på under sitt anförande i Hjo var att hon själv gjorde ett uttalande som faktiskt kan kopplas till en händelse i äldre svensk politisk historia, enligt uppgift inte med helt positiva förtecken. Ungefär fyra minuter in i talet nämnde hon med konspiratoriskt viskande stämma att hennes morfar en tid varit ordförande i traktens lokalavdelning för Folkpartiet, eller De frisinnade som partiet då hette. Därefter sade hon, med glimten i ögat bör kanske tilläggas, att om det händelsevis råkade finnas några folkpartister bland åhörarna ”kommer vi att gå runt med medlemsvärvarhäftet efteråt och bjuda på en öl”.[2]  Den historiekunnige hajar till. Enligt Olaus Petri var det just genom utskänkning av öl som Sten Sture den äldre 1471 vid ett möte i Arboga förmådde bönderna att välja honom till riksföreståndare, vilket de senare skall ha ångrat. Uttrycket att Arboga öl kommer surt efter, eller ordagrant ”Det kommer efter som Arboga öl” skall enligt en version ha sitt ursprung i denna händelse.[3] Var det månne KD ledarens avsikt att vid sitt besök i Västergötland följa den forne riksföreståndarens taktik från Västmanland? Det vore kanske lämpligt om svenska politiker som aspirerar på en ledande post finge till uppgift att först genomgå en kurs i politisk historia.                  

---

[1] Talet finns tillgängligt på KD ledarens FB sida Citatet kommer mellan 20-25 minuter in i programmet.  

[2] Ebba Busch använde anmärkningsvärt nog det gamla namnet för nuvarande L.

[3] arbogastad.se: Historia: ...efter som Arboga öl.