Om monarkin

Om värdet av monarki.

Nu rustas det till bröllop igen i kungahuset. För en god rojalist, som undertecknad, är detta något positivt men det aktualiserar också frågan om monarkins berättigande. När jag sökt efter artklar i ämnet har jag hittat två med republikansk prägel som väcker mitt intresse, även om de inte är dagsfärska. Den ena, Monarki eller republik, är skriven i Sydsvenskan av Bengt Lang, medlem av republikanska föreningen, http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/monarki-eller-republik/  Den andra är ett blogginlägg författat av professor Daniel Waldenström på bloggen www.ekonomistas.se, a under rubriken Monarki eller republik i Sverige, låt diskussionen börja. Medan Lang är uttalat republikansk, förordar Waldenström en öppen diskussion i frågan, om än med tydlig republikansk underton.    

Lang har fyra huvudargument för sin ståndpunkt:

1 Det är orimligt att landets högsta ämbete går i arv.

2 Det är orimligt att innehavaren av landets högsta ämbete står över lagen.

3 Kungahuset är anakronistiskt eftersom så många länder blivit republiker.

4. Monarkin skapar en farlig tendens till underdånighet.

De två första argumenten är i och för sig helt riktiga rationellt sett men bygger i viss mån på ett tankefel. Den svenska monarkin har inte alltid varit ärftlig. Denna regel infördes av riksdagen i Västerås 1544 och borde kunna ändras genom ett nytt beslut. I samband därmed kunde man också införa kriterier för ämbetet, med innebörden att innehavaren mister det om han bryter mot något av dem.  Argument 3 berörs också av Waldenström, som i sin artikel konstaterar att endast 44 länder är monarkier i vår tid. Ingen av skribenterna tar dock upp frågan under vilka omständigheter monarkier normalt avskaffas. Hos Waldenström finns emellertid en länk till en Wikipediasida abolished monarchy, av vilken det tydligt framgår att monarkier i regel upphör i samband med konflikter. De båda världskrigen, i synnerhet det första, ledde exempelvis till att monarkin avskaffades i flera länder. Sverige har besparats krig i 200 år och genomlevt två världskrig utan att byta statsskick. Någon direkt anledning att göra det i vår tid finns därför, såvitt jag ser, inte.
I sin artikel åberopar Lang ett citat av Vilhelm Moberg, där denne påpekar de farliga tendenser till fjäsk och underdånighet som lätt uppstår kring en monark. Återigen ett gott argument, kan man tycka men är det monarkin i sig som leder till underdånighet och inställsamhet? Är vår konungs omgivning mer inställsam än president Putins omgivning i republiken Ryssland?

Langs argument MOT monarkin kan alltså avfärdas relativt enkelt men, frågar sig säkert läsaren, finns det något egentligt skäl FÖR monarkin? Jag menar att så är fallet. En institution som på en gång saknar direkt politiskt inflytande och har högt symbolvärde kan vara av stor betydelse i en krissituation. Vem minns inte kungens tal 10/1 2005 efter tsunamin, där han önskade att han kunnat hjälpa de drabbade men påpekade att han bara var en människa och manade till sammanhållning och gemenskap. Den gången framstod han säkert som en representant för nationen även bland inbitna republikaner. (Talet finns i tryck på www.kungahuset.se under kungens personliga länk).

Så länge det finns enväldiga monarkier har en konstitutionell kung rimligen större möjligheter att få kontakt med sin motsvarighet i en diktatur. En enväldig kung har förmodligen lättare att förhandla med en rangmässigt jämbördig motpart. Det är kanske inte helt utan värde att vår kung erbjudit sig att hjälpa till att upprätthålla goda förbindelser med Saudiarabien.

Vi bör inte heller glömma att alla system, även svensk politisk demokrati, kan falla sönder och att den monarkiska institutionen kan bidra till att bevara stabiliteten i ett sådant hypotetiskt läge.

Ett mer personligt argument är att monarkin funnits så länge i Sverige. Den är en del av den svenska kulturen och traditionen och så länge som dess representanter visar sig kapabla till anpassning finns det ingen orsak att göra slut på ett system som i sig inte är skadligare än andra. En republik är, som jag antytt ovan, lika förkastlig som en monarki om dess ledare missbrukar sin makt.
Låt oss alltså inte avskaffa monarkin enbart av principskäl. Om den skall avskaffas bör det ske när det finns en direkt anledning till det. Någon sådan föreligger, enligt min åsikt, inte i nuläget.