Beskedet kom
på tisdagsförmiddagen. Nyhetsuppläsarens röst var klar och högtidlig. Tonen var
lugn och neutral men med en känsla av värdighet:
-
Förmiddagsnyheter
från TT!
-
Prinsessan
Sibylla har nedkommit med en son. Prinsessans läkare utfärdade klockan 12 följande
kommuniké: ´Hennes Kungliga Höghet, hertiginnan av Västerbotten, nedkom tisdagen
den 30 april klockan 10.20 med en välskapad prins. Såväl moder som barn
befinner sig efter omständigheterna väl.
Det meddelades vidare att den nyfödde gossens namn kungjorts i konselj på
slottet – Han fick heta Carl Gustaf Folke Hubertus och skulle ha Carl Gustaf
som tilltalsnamn. Som hertigdöme tilldelades han Jämtland.[1]
Med prinsens födelse var en potentiell kris avvärjd inom det svenska
kungahuset. Sedan 1743, då Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp utsetts till
tronföljare, hade Sverige haft manlig tronföljd. Under de snart 14 år som gått
sedan arvprins Gustaf Adolf gift sig med Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha hade
emellertid endast flickor kommit till världen. ”Sessorna på Haga” var
visserligen älskade av i stort sett hela svenska folket men regler är regler,
särskilt i successionsfrågor! Huset Bernadottes övriga prinsar visade dessutom
en olycklig benägenhet att välja sina hustrur helt efter eget huvud, utan någon
som helst hänsyn till vad sed, solidaritet och aktning för konungen fordrade!
Av kronprinsens fyra söner hade två äktat kvinnor av icke kunglig börd, varför
de vederbörligen uteslutits ur arvsföljden. Deras kusin Lennart hade gjort
samma sak ett par år tidigare. Endast prins Bertil hade än så länge förmåtts
att sätta plikten före böjelsen. Men hur länge skulle den föresatsen hålla?[2] Inte endast regeringen och kungahuset utan
också kulturvärldens furstar anade faran. Karl Gerhard hade nyligen skrivit en
kuplett där han(med en viss skadeglädje)? påpekade att det började brådska att
få till en manlig arvinge.[3]
Med en liten okynnig blinkning till prins Gustaf Adolf skaldade han:
Om ej den nästa babyn blir en han
Så
har han nog satt sin sista potatis
Och vi får vända oss till en ann.[4]
Versen fick
strykas ur kvällens föreställning.
Kanske var
det med en särskild lättnad och tillfredställelse, bortsett från den rent
personliga glädjen att ha fått en son, som prins Gustaf Adolf och Sibylla hörde
saluten från örlogsfartygen på Strömmen. I juni stod dopet i slottskyrkan i Stockholm.
Det måste ha sett ut som om sommarens gudinna personligen klivit in i salen –
ungbjörkar i koret och blommor och brinnande ljus överallt och alla vackra
klänningar i blått och rosa! Med tanke på att det bara var ett år sedan
kriget slutade, kände säkert alla att detta var symbolen för en ny lycklig tid –
Fredens tid!
80 år har
gått sedan dess!
Mycket har
hänt och både Sverige, dess kungahus och pojken som kom till världen den där
dagen har upplevt både glädje och sorger. Redan tidigt gjorde Carl Gustaf en
stor förlust i och med faderns död och det blev flera år av ensamhet och
utsatthet. Men det innebar samtidigt att kungen lärde sig uthärda och bära
lidande – något han förmedlade till oss inte minst i sitt gripande tal efter
tsunamin 2004. Han har också delat vår glädje vid sportevenemang och högtidligheter.
Kungen och hans familj står för kontinuitet och beständighet, inte minst i en
orolig tid som den vi nu upplever. Må de fortsätta med det – För Sverige i
tiden!
STORT
GRATTIS TILL KUNGEN PÅ 80-ÅRSAGEN!
[1] Minnesboxen 1946 Karl XVI Gustafs födelseår-
musiken, företeelserna stämningen, cd utgiven av SR(1995).
[2] Prins Bertil gifte sig som bekant med sin älskade Lilian 1976, efter borsonens giftermål med Silvia Sommerlath.
[3] Det bör kanske här erinras om det aktuella läget i Sveriges tronföljd våren 1946. Gustav V var vid denna tid nära 88 år gammal och hade suttit på tronen i 39 år. Hans närmaste arvinge, kronprins Gustaf Adolf, var 63 och inne på sitt andra(barnlösa), äktenskap. Av de fyra sönerna från äktenskapet med prinsessan Margareta hade Sigvard och Carl Johan uteslutits ur tronföljden på grund av giftermål med ickekungliga kvinnor. Hans äldste son och namne hade 1932 gift sig med den tyska prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gothe, men hittills enbart fått döttrar. Gustav V:s yngre son prins Wilhelm stod teoretiskt kvar i successionen, men eftersom hans son i likhet med kusinerna uteslutits ur arvsföljden var denna lösning i praktiken stängd. Ett scenario där tronen stod utan arvtagare var alltså långt ifrån osannolikt.
[4][4] Per Svensson, Han som aldrig fick bli kung, berättelsen om Carl XVI Gustafs pappa(2006), s. 242.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar