Av Napoleons
många bröder var Louis länge den store favoriten. På den tiden den unge
officeren Bonaparte i början av revolutionen sakta börjat avancera i graderna
tog han med sig brodern till Frankrike, både för att underlätta för familjen
hemma i Ajaccio och för att leda hans uppfostran.[1]
Även om brödernas intressen gick isär – Louis var mer benägen för nöjen och
utsvävningar än Napoleon, förblev de ändå vänner för lång tid. Napoleon såg med
glädje Louis´ framsteg under första fälttåget i Italien, även om
denne(naturligtvis)! Inte ägde broderns genialitet i yrket. Tyvärr ledde Louis´
leverne till att han ådrog sig någon form av könssjukdom, vars biverkningar
besvärade honom livet ut. Populärhistorikern Herman Lindqvist beskriver Louis
som ”en dagdrivare och odåga med reumatisk verk i händerna och talsvårigheter,
lidande av förföljelsemani och ständig svartsjuka”.[2]
En sådan man
låter knappast lockande att gifta sig med – men det var vad Hortense de
Beauharnais fick lov att göra på högsta befallning i januari 1802. Hortense var
Napoleons styvdotter och fem år yngre än Louis. Kanske tyckte Napoleon att
brodern behövde ”stadga sig” och ville knyta honom fastare till familjen.
Josephine var förstås glad för allt som band hennes familj fastare till
Napoleon – nu då han blivit Frankrikes(nästan Europas), obestridde herre och
hon till slut kommit att älska honom. Det var bara för det hopfogade nya paret
att acceptera fakta. Vad Louis och Hortense än kände för varandra fick de tre
barn, alla pojkar, av vilka två levde till vuxen ålder. Alla hette självfallet
Napoleon – med olika till- eller förnamn.[3]
Det blev emellertid yngste sonen(Louis Napoleon), som skulle få det
intressantaste ödet. Han föddes i Tuilleriepalatset i Paris 20 april 1808.
Eftersom farbrodern då var kejsare, fadern kung av Holland och Louis den förste
sonen i släkten som kommit till världen efter denna upphöjelse, betraktades han
redan från början som potentiell arvtagare till kejsartronen. Hans födelse
firades med salut och fyrverkeri över hela Europa i de länder som för
tillfället låg under franskt välde.[4]
I familjen kallades han Ludvig(Louis). Gossen var emellertid så bräcklig och
klen att man först trodde att han inte skulle klara sig. Som så ofta i finare
familjer in i modern tid fick en amma ansvaret de första åren – en kvinna som
kom att stanna kvar hos familjen också efter kejsardömets fall. När Ludvig var
två år var det dags för officiellt dop. Det skedde i slottskappellet i Fontainbleau.
Som alla småttingar lär Ludvig ha trilskats lite under akten – men farbror kejsaren,
van att bli åtlydd som alltid, sade ifrån: ”seså, gunstig herrn, varsågod och
kom med nu”. Sedan gick det bra. Så länge Napoleon satt kvar vid makten var
Ludvig hans favorit i familjen, näst efter den egna sonen förstås. Också den
frånskilda kejsarinnan Josephine hyste särskild kärlek till detta barnbarn.
Kejsardömets
fall 1814-15 då Ludvig var sju år, blev början till många och svåra år för
familjen i exil. Ludvig skulle försöka ta makten i Frankrike två gånger och
sitta i fängelse två gånger. Men efter revolutionen 1848 kom hans chans. Först
blev han den nya republikens president, två år senare tog han makten genom en
statskupp för att ytterligare två år senare, 1853, stå som kejsar Napoleon III.
Det andra kejsardömet skulle, liksom det första, sluta avsättning och exil. Men
det varade nära tjugo år, dubbelt så länge som farbroderns.[5]
[1] Louis var fjärde överlevande son i familjen Bonaparte – nio år yngre än Napoleon. Rykten gick att han i själva verket var son till familjens gode vän och mentor, greve Marbeuf, Korsikas franke guvernör, något som forskningen väl idag knappast längre tror på.
[2] Icke desto mindre gjorde Louis under sin tid som kung av Holland en insats för sitt rike(eller snarare sin provins i kejsardömet). Han var så mån om dess intressen att Napoleon blev missnöjd och slutligen avsatte honom 1810. Louis var också författare till, bland annat, historiska arbeten som ännu idag anses ”ha ett visst värde. Louis Bonaparte avled 1846. Se Louis Bonaparte – Wikipedia.
[3] Äldste sonen(Napoleon Louis Charles ), föddes redan i oktober 1802. Illvilliga personer påstod att Napoleon var barnets far och alltså skulle ha lägrat sin styvdotter och svägerska. Hur det än förhöll sig med den saken dog pojken i maj 1807-
[4] Napoleon skulle som bekant senare få en son i sitt äktenskap med ärkehertiginnan Marie Louise. Denne pojke(gemenligen kallad Napoleon II), avled 1831 i Wien, mer eller mindre som habsburgarnas hedersfånge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar