7 oktober ör
ett datum som sedan några år förknippas med terror. Att det 2026 är tre år
sedan Hamas överföll israeliska bosättningar och kidnappade och dödade ett
stort antal människor har väl knappast undgått någon. ”7 oktober” är idag ett
lika beryktat begrepp som ”11 september”. Båda associeras med skräck, våld och
massdöd. För en svensk med kunskap i historia kan emellertid ”7 oktober” även
förknippas med helt andra saker – händelser som, oavsett vilken uppfattning man
själv har om religion, borde betraktas med stolthet. Det var 7 oktober 1391 som den heliga Birgitta
helgonförklarades.[1]
Birgitta kom
från en av Sveriges förnämsta ätter i början av 1300-talet. Hennes far och
flera andra nära släktingar var lagmän i olika delar av det stora men glest befolkade
riket. Att hon fick en framstående position vid kung Magnus hov och blev
hovmästarinna(hovchef), hos hans ”belgiskfödda” drottning Blanche var alltså i
sig inte så konstigt.[2]
Att hon skulle bli ”Guds språkrör” och dessutom helgon kan hon däremot knappast
ha föreställt sig. Birgitta levde länge ett konventionellt liv för en medeltida
dam av förnäm släkt. I tidiga tonår giftes hon bort med Närkelagmannen Ulf
Gudmarsson, trots att hon enligt vad hon själv senare berättar föredragit att
gå i kloster. Inte mindre än åtta barn föddes i äktenskapet.[3]
På hemväg från en pilgrimsfärd till Spanien blev Ulf svårt sjuk. Birgitta bad
för hans liv och fick då i en uppenbarelse veta dels att hennes man skulle
överleva, dels att Gud önskade – genom Birgitta, ”bli bekant för världen”.
De hann hem
till Sverige innan Ulf dog i klostret i Alvastra. Liksom många andra kvinnor
genom tiderna stannade Birgitta i klostret som gäst utan att avlägga några
löften men nu började hennes tid som ”Guds talesman” på allvar.
Birgitta levde
i en orolig tid – ett stort krig rasade mellan England och Frankrike, påven
satt sedan en längre tid i Avignon och periodvis rådde schism inom kyrkan.
Dessutom rasade den fruktade pesten – digerdöden. I detta kaos av lidelser, död
och elände kastade sig den svenska adelsdamen redo att meddela sin(dvs. Guds),
vilja i olika frågor.[4]
Trots att de
flesta av hennes världsliga och andliga visioner inte uppfylldes medan hon
levde – hundraårskriget fortsatte och påvarna förblev i Avignon, väckte Birgitta
uppseende i sin samtid. Hon var lika engagerad i vård av prostituerade och
sjuka som i tidens politik och samtidigt som hon utslungade de fruktansvärdaste
förkastelsedomar över syndfulla, korrumperade furstar beskrivs hon av samtida
som ”godhjärtad, vänlig mot alla och med leende ansikte”. Till slut var hennes
rykte sådant att man påstod att hon kunde levitera[5].
Mot slutet av sitt liv reste Birgitta
till Heliga landet – det högsta målet för varje djupt troende under medeltiden.
Här fick hon bevittna hur en av hennes söner utkorades till riddare av den
heliga graven och hon lär med djup känsla ha vandrat via Dolorosa till Golgata.
Att hon på vägen till Palestina drabbades av skeppsbrott, så att hon och hennes
följe anlände barskrapade på allt utom kläderna de gick och stod i var enbart
att se som något positivt – så borde en pilgrim anlända till Jesu hemland.
I och med
denna resa var Birgittas krafter slut. Hon avled vid 70 års ålder kort efter
återkomsten till Rom i juli 1373.[6]
Nästan
genast började arbetet med att få Birgitta helgonförklarad. En av dem som
främst verkade för saken var hennes dotter Katarina, trots att hon hann avlida
innan projektet var fullbordat. Att det lyckades berodde delvis på att Norden
ungefär samtidigt bildade det maktblock som ytterligare några år senare blev
Kalmarunionen. Naturligtvis tjänade drottning Margareta på att en adelsdam från
hennes rike upphöjdes till helgon. Dessutom vann det parti som höll på den
romerska påvestolen prestige på att Birgitta, som alltid hävdat att påven hörde
hemma i Rom, helgonförklarades. Ceremonin stod i dåvarande Peterskyrkan i Rom 7
oktober 1391, med klockringning och fester. Sedan dess är 7 oktober den heliga Birgittas
dag inom katolska kyrkan.[7]
Klostret i
Vadstena som Birgitta låtit grunda(även om hon inte fick se det färdigt), blev
snart ett verkligt kulturcentrum. Man hade ett stort bibliotek vars böcker
kopierades och spreds flitigt på kontinenten. Klostrets särställning gjorde att
dess skriftspråk blev modell för övriga Sverige. Birgittakloster grundades
tidigt utanför svenska riket. Det främsta var Syon House i England, som(i
likhet med det svenska moderklostret), gynnades av sitt lands kvinnliga
kungligheter fram till reformationen. Eftersom Birgitta i detalj skisserat hur
hennes kloster skulle se ut kallas hon ibland vår första kvinnliga arkitekt.
Den heliga Birgitta är med andra ord så mycket mer än ”bara” en predikant, mystiker
och helgon. Hon var en kvinnlig politiker, skriftställare och
kulturpersonlighet i den svenska medeltiden, som dessutom lyckades vinna
erkännande inom tidens europeiska kyrkliga elit – kanoniserad av påven i Rom!
Visst är ”7
oktober” ett datum värt att minnas för annat än ett grymt terrordåd i
mellanöstern! [8]
[1] Hon blev därmed för lång tid Sveriges enda av påven kanoniserade helgon. 2016 helgonförklarades även nunnan Elisabeth Hesselblad, som verkat i Birgittas anda.
[2] Drottning Blanche(Blanka), var dotter till greve Jean Dampierre av Namur(en provins i dagens Belgien). Hennes mor tillhörde en sidogren av franska kungahuset. Äktenskapet med kung Magnus Eriksson ingicks hösten 1335, då Blanche antas ha varit omkring 15 år gammal.
[3] Åtminstone fem av barnen levde till vuxen ålder. Mest känd idag är dottern Katarina.
[4] Detta skulle förmodligen ha varit omöjligt om inte Birgitta på sin sida haft några av tidens främsta teologer(som hennes egen biktfar magister Matias). Denne intygade efter att ha hört hennes bikt att Birgitta verkligen fått kontakt med Gud.
[6] Birgitta hade då bott i Rom sedan 1350.
[7] Därav uttrycket ”Brittsommar” som beteckning för en varm och vacker höst. Från början syftade det på oktobers första vecka.
[8] Denna text bygger bland annat på Herman Lindqvist, Från islossning till kungarike ”historien om Sverige del 1”(1992),, s. 292-308.
