”Tag dig i
akt för Idus Martii”, ropar siaren till Julius Caesar i upptakten till
Shakespeares drama. Enligt Suetonius (svensk översättning 2001), varnade spåmannen
i själva verket Caesar att en fara hotade honom senast 15 mars (Idus Martii på latin). När denna dag väl var inne
mötte Caesar åter siaren och konstaterade att inget farligt ännu inträffat.
Siaren påpekade i sin tur att dagen ännu inte var slut. Strax efteråt mördades
Caesar av en grupp sammansvurna i senaten.
Sedan dess
är det som något mörkt ligger över månaden mars. Detta gäller särskilt kungliga
eller kejserliga personer men det onda kan även drabba ett helt land, vilket
visade sig vid terrordåden i Bryssel 22 mars 2016. Det händer naturligtvis
hemska eller sorgliga saker då och då och min avsikt med detta inlägg är inte
att göra mina läsare vidskepliga men det är ändå påfallande hur mycket
omskakande som hänt i mars genom historien. Det tycks dessutom ofta inträffa
ödesdigra händelser just dagarna omkring 15 mars. Det är som om mordet i Roms
senat 15 mars 44 f kr för alltid förbannat denna tid på året.
Den förste
ryske tsaren, dvs den förste som kallade sig tsar över alla ryssar, Ivan den
förskräcklige, dog av slaganfall under ett schackparti 18 mars 1584. Dödsfallet
ansågs kanske inte för en olycka när det inträffade, många kände säkert
lättnad. Inte desto mindre utgjorde det upptakten till den oroliga period som i
den ryska historieskrivningen brukar benämnas ”stora oredan”. Drottning
Elisabet av England avled 24 mars 1603. Hon var gammal för sin tid och
dödsfallet var inte på något sätt onaturligt men i och med detta bröts den
långa period av stabilitet hon och hennes rådgivare lyckats skapa. Inom 50 år
hade England upplevt inbördeskrig, revolution och en konungs avrättning.
Dessa två
dödsfall kan kanske anses ogilltiga som bevis på månaden mars´ farlighet.
Varken Ivan eller Elisabet mördades ju, vad man vet. I Sveriges och Rysslands
historia finns dock flera exempel på händelser som inte kan undgå att stämma
till eftertanke, särskilt om man ser dem uppställda tillsammans: 16 mars 1792
sköts Gustav III på operamakeraden och avled 13 dagar senare (29 mars). Hans äldste son Gustav IV Adolf avsattes i en
statskupp 13 mars 1809 och skrev under sin abdikation 29 mars samma år. En
yngre bror till samme Gustav Adolf avled egendomligt nog 16 mars 1783, exakt
nio år före skottet på maskeradbalen. 13 mars 1854 avled Karl XV:s lille son
Carl Oscar i lunginflammation. Enligt dåtida rysk tidräkning mördades Alexander
II 1 mars 1881. Enligt västeuropeisk tidräkning skedde dådet 13 mars. Vid tiden
för attentatet stod tsaren i begrepp att skriva under en författning som var tänkt att utgöra början till en politisk modernisering av Ryssland. Efter attentatet
inställdes reformerna, vilket på sikt banade väg för ryska revolutionen. Denna
revolutions första fas, dvs avskaffandet av monarkin, ägde i sin tur rum i
månadsskiftet februari-mars 1917. Enligt julianska kalendern, som då ännu
gällde i landet, skrev Nikolaj II under sin abdikation i Pskov 2 mars 1917. Om man
däremot räknar enligt den i Europa allmängiltiga gregorianska kalendern kommer
man, hur otroligt det än verkar, fram till att den siste regerande ryske tsaren
abdikerade 15 mars.[1] I dagboksanteckningen
för följande dag, alltså 3 mars enligt tsarens tidräkning, skriver han bland
annat: ”Jag läste mycket om Julius Caesar”.[2]
Var det mordet han läste om. Reflekterade han över vilket datum han abdikerat
enligt allmän europeisk tidräkning?
Som nämndes
i början har det även inträffat omvälvande saker i mars som inte specifikt
drabbat kungliga personer. Josef Stalin, som väl i det närmaste kan betecknas
som tsar, dog 5 mars 1953, även om detta liksom ifråga om tsar Ivan, kanske inte
sågs som en ren olycka. Olof Palme blev visserligen skjuten 28 februari men
nyheten nådde inte världen förrän första mars. För kungahus och liknande tycks
Caesars förbannelse ha hävts efter 1917. 2 mars 2016 fick ju Sverige en liten prins.
Låt oss hoppas att födelsedatumet inte bringar otur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar