Gustav III:s födelse

 

Det måste ha varit spännande timmar i det Wrangelska palatset på Riddarholmen natten till 24 januari 1746.[1] Det första barnets födelse är alltid spännande. Gäller det dessutom en presumtiv tronföljare blir situationen extra högtidlig. Denna gång var det verkligt sprängstoff med i spelet. Om någonting gick galet och det måste man alltid räkna med vid en förlossning, kunde det potentiellt betyda Sveriges politiska undergång.

Installerandet av en ny kungaätt är eller snarare var ofta tumultuariskt. Vanligen föregicks det av uppror, krig och andra omvälvande händelser. I Sveriges historia är frågan om ens förspelet till Gustav Vasas tronbestigning 1523 kan mäta sig med, för att använda ett modernt uttryck, det nationella trauma som föregick inkallandet av Holstein-Gottorpska ätten. Inte nog med att man just förlorat ett krig mot Ryssland – ett krig som från svensk sida inletts med synnerligen hög svansföring och med förhoppningen att kunna återta vad som förlorats på Karl XII:s tid. Inte nog med att fienden närapå erövrat hela Finland och tvingat de svenska underhandlarna att godta furstbiskop Adolf Fredrik av Lübeck som tronföljare – visserligen en man med svag svensk anknytning men totalt okänd för de flesta.[2] Ovanpå allt detta hade ett följe av minst 5 000 dalkarlar tågat ned till Stockholm för att ”framföra sina synpunkter” på regeringens politik i allmänhet och valet av en ”tysk biskop” till tronföljare i synnerhet. Resultatet av detta hade blivit ett blodbad på det torg som i dag heter Gustav Adolfs torg och då kallades Norrmalmstorg. Slutligen hade man, för att skydda sig mot både det egna folket och ett hotande danskt anfall, kallat in ryska trupper till skydd för sitt maktinnehav. Dessa trupper hade stannat kvar ett drygt halvår och det var på ett hår när att Sverige blivit ett ryskt lydrike.[3] I det sammanhanget hade också en brud utsetts åt den nye tronföljaren, den Preussiska prinsessan Lovisa Ulrika. I januari 1746 låg dessa händelser knappt två år bakåt i tiden. Vad skulle hända om barnet dog, eller modern skadades och inte kunde få fler barn, eller båda dessa katastrofer inträffade på en gång. Dylika tankar måste ha farit genom huvudet på de ansvariga denna natt.

Egendomligt nog tycks eftervärlden inte fästa större avseende vid de närmare omständigheterna kring Gustav III:s födelse, åtminstone inte under det senaste dryga halvseklet. Vi får veta att förlossningen var svår, att barnet skadades i höften och pannan samt att han första tiden ansågs klen[4]: ”Hans ansikte bestod bara av två stora ögon”, skriver Herman Lindqvist. Modern skrev för sin del efteråt i sin vanliga ironiska stil, apropå vad hon fått genomgå: ”Nu riktigt avskyr jag glädjen att föda barn”.[5] Kvart i nio på morgonen 24 januari 1746 var persen hursomhelst över och en son född. Han fick det ärorika furstenamnet Gustav, ett namn som skulle förplikta honom att kämpa för sitt lands och sin egen ära genom livet. Vad än Lovisa Ulrika skrev om sin ”avsky för glädjen att föda barn” blev det tre förlossningar till och ytterligare två pojkar och en flicka skulle komma till världen. Ingen av de tre senare syskonen begåvades dock med en så fängslande personlighet som Gustav och ingen kung efter honom skulle på samma sätt ta kommandot i Sverige och prägla sin tid som han gjorde. Pojken och modern som denna januarimorgon satt honom till världen utgör i själva verket det mest fängslande radarparet bland svenska regenter, trots att de var mor och son och inte man och hustru. Båda skulle ta Sverige med storm och göra sig namn som kulturpersonligheter och politiska intrigörer. Båda skulle skaffa sig nästan lika många dödsfiender som lojala anhängare. Deras inbördes relation blev minst sagt komplicerad. Båda älskade den andre mycket högt och hade samma politiska ambitioner och kulturella intressen. Ändå och kanske just för att de var så lika kom de att periodvis hata varandra på ett nästan passionerat sätt. Men denna morgon i januari 1746 anade ingen vad som väntade. Sverige hade fått en tronarvinge. Den nya dynastin var befäst. En ny aktör stod, eller låg snarare, i kulissen i väntan att få göra entré på scenen.                  

  

 

---

[1] I själva verket föddes Gustav III enligt dåtida svensk tidräkning 13 januari(något jag själv nyligen läst mig till på nätet efter att i många år ha trott att 24 januari var den då korrekta dateringen för kungens födelse). Sju år senare(1753), infördes den gregorianska kalendern i Sverige. Då 24 januari i våra dagar anses för kung Gustavs födelsedag, gäller detta som korrekt även här.

[2] Adolf Fredrik var på sin fars sida kusin till Karl Fredrik av Holstein-Gottorp, Karl XII:s systerson som delvis uppfostrats i Sverige och i synnerhet i officerskretsar ansetts som lämplig tronarvinge efter morbroderns död 1718. På moderns sida härstammade Adolf Fredrik från Vasaätten, ett släktband som sonen Gustav sällan eller aldrig glömde att framhålla. Angående fredsavtalet med Ryssland 1743, se Freden i Åbo Wikipedia.   

[3] Angående stationeringen av ryska trupper i Sverige 1743-44, se Herman Lindqvist. Historien om Sverige del V ”Nyttan och nöjet”(1996), kapitel 9, samt de litteraturanvisningar som där göres.  

[4] Se exempelvis Beth Hennings´ biografi över Gustav III från 1957, Herman Lindqvist som ovan kapitel 10, samt Claes Rainers biografi över Lovisa Ulrika från 2019.

[5] Rainer, s. 92.