Henrik VIII
är förmodligen Englands internationellt mest legendariske regent, möjligen
överträffad av dottern Elisabet. Han är också en ofta återkommande ”gäst” på
denna blogg och nu är det dags igen. Denna gång skall vi ta oss an en episod
som inträffade i början av kungens regeringstid. Det tycks omtvistat hur stora
proportioner händelsen i själva verket hade – Antonia Fraser omnämner den i
förbigående i sin bok om Henriks gemåler medan Alison Weir i sin bok över samma
ämne ägnar historien uppåt två sidor. Den senares beskrivning låter närmast som
temat i en absurd engelsk fars men vare sig skildringen är överdriven eller
inte är den underhållande och kan ses som ett slags förspel till de skandaler
och legender som kom att kanta kung Henriks privatliv och påverka Europas
historia. Enligt Weir är detta vad som hände.
På hösten
1510 hade Henrik VIII varit kung ett drygt år. Han var en levnadsglad ”playboy”
på nitton år, mer intresserad av sport och uppsluppna fester än av tråkigt rutinarbete
i rådet eller vid arbetsbordet. Å andra sidan var han oerhört populär bland
folket, som såg Henrik som en bokstavligt strålande kontrast till den stränge
och otillgänglige fadern.[1]
Det var lätt för Henrik att spela rollen av solkung – han var ståtlig och
vacker med sitt gyllene hår och okonstlat glada sätt i förhållande till sin
omgivning.[2]
I samband med sin tronbestigning hade Henrik gift sig med den några år äldre
spanska prinsessan Katarina, änka efter hans bror Arthur. Nu, hösten 1510, var
drottningen gravid. Eftersom det inte ansågs lämpligt att ha samlag med en
gravid hustru såg sig kungen om efter en tillfällig kvinnlig partner. Detta var
för övrigt en accepterad sed för äkta män vid denna tid, åtminstone inom
överklassen. Kungens blickar drogs snart till två vackra hovdamer ur den
absoluta högadeln, hertigens av Buckingham båda systrar Elisabeth Fitz Walter och
Anne Herbert. Buckingham var för tillfället Englands ende ”tjänstgörande” hertig,
vilket innebar att han hierarkiskt sett bara hade kungen över sig.[3]
Bortsett från hans ursprung, han var en äkta ättling av huset Plantagenet, var
han också mycket ståtlig och förde sig väl vid officiella ceremonier. När
dåvarande hertigen av York blev tronföljare vid 10års ålder efter sin bror
Arthurs död 1502, hade det viskats att Buckingham vore en bättre ledare för England i
händelse också gamle kung Henrik skulle avlida: han ”skulle vara en kunglig
härskare”.[4]
Buckingham var dessutom oerhört medveten om sin rang och värdighet. Att utan
vidare begagna en av hans systrar, dessutom båda gifta kvinnor, som ”tillfällighetsligg”
kunde visa sig vanskligt även för Englands unge konung. Kanske var det därför
Henrik VIII, sedan han väl beslutat att göra lady Elizabeth Fitz Walter sin
kur, bad en av sina intimaste tjänare, William Compton, att agera ”Stand in”
för sin herre.[5] Genom
att själv låtsas vara förälskad i Elisabeth skulle han avvända eventuella
misstankar från kungen och också göra det lättare för honom att ibland besöka
sin partners bostad. Compton gick in på saken, kanske både för nöjes skull och av
önskan att vara sin herre till lags. Efter någon tid började emellertid lady
Anne undra varför Compton så ofta besökte hennes syster, hade de något ihop?
Hon vände sig till sin bror hertigen. Buckingham blev rasande vid tanken att en
simpel tjänare vågat lägga an på hans syster och då han en dag fann Compton i
Elisabeths rum skällde han ut betjänten efter noter och skall också ha slagit till honom. Den stackars mannen sökte
nu upp kungen, som i sin tur vredgades över att Buckingham gett sig på hans
betjänt och dessutom hotade att förstöra hans, kungens, ”oskyldiga nöje” med
Elisabeth. Henrik VIII kallade till sig Buckingham och lät honom veta vad han
ansåg om dennes agerande. Den bördsstolte hertigen blev inte svaret skyldig och
lämnade rasande hovet. Under tiden hade Elizabeth Fitz Walter avslöjat
sanningen för sin man – att kungen var hennes partner. Resultatet blev att hon
sattes i kloster, samt att också systern, Anne Herbert, tvingades lämna hovet.
Innan dess tycks hon emellertid ha avslöjat saken för sin matmor, drottning
Katarina.
Här var nu
en kvinna som mitt under sin graviditet fått veta att hennes man varit otrogen.
Detta hände visserligen i en annan tid än vår men Katarina av Aragonien var en
moraliskt lagd kvinna och dessutom djupt förälskad i sin man – det är lätt att
föreställa sig diskussionerna mellan man och hustru.[6]
Som tur var, ur kungens synpunkt, skedde detta som sagt på 1500-talet, med en
helt annan syn på mannens sexuella rättigheter än i vår tid. Katarina förstod
att hon gått för långt och bad sin man om förlåtelse. Allt redde upp sig. Den
verkligt passionerade kärleken mellan Henrik och Katarina lär dock ha upphört.
Så slutade Henrik VIII:s första kärlekshistoria. Hur det gick med Buckingham? Han återvände till hovet men hans politiska manipulationer, inte minst sonens giftermål med en ättling av huset York och hans uttalade förakt för kungens närmaste rådgivare, blev slutligen så provocerande att han fängslades och fördes till Towern. Han avrättades 1521.
[1] Henri Tudor hade genom uppror erövrat tronen 1485 och utropats till Henrik VII. I likhet med Sveriges Gustav Vasa en generation senare var han en eftertänksam, nitisk och arbetsam regent men gjorde sig framför allt känd som oerhört snål med pengar. Liksom Erik XIV använde sonen dessa pengar till att sprida glans kring sig och sitt renäsanshov. Henrik VIII:s mångsidiga karaktär och långa och stormiga regering gör dock jämförelsen haltande. Man skulle kunna säga att Henrik i sig kombinerar något av Gustav Vasa, Erik XIV och Johan III. Henrik VIII har dessutom för eftervärlden ställt sin far i skuggan, vilket ingen av Vasasönerna lyckats göra med sin far.
[2] Detta var alltså långt innan den numera legendariske överviktige ”tyrannen” Henrik VIII visat sig.
[3] Hertigen av Suffolk, Edmund de la Pole, satt i Towern och avrättades några år senare.
[4] Antonia Fraser Henrik VIII:s sex hustrur(svensk översättning 1995), s. 45.
[5] Compton var kungens ”nattstolsbetjänt”, vilket förutom att assistera vid naturbehov bland annat innebar att han hade tillsyn över kungens privata kontanter, exempelvis under en resa. De båda männen kände varandra sedan kungens barndom.
[6] Denna text bygger huvudsakligen på Alison Weir, The six wives of Henry VIII(1991/nyutgåva 2007), s.107-109. Se också Frasers mindre dramatiska och kortare beskrivning s. 83-84. Fraser avfärdar episoden som "en storm i ett vattenglas".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar