Konsten att bli äldre - Gustav V:s 80årdag och min egen stundande 50årsdag

 

Det är bara att inse fakta – om tre dagar fyller jag 50 år! Rimligen innebär det att man levt de flesta åren av sitt liv. 50 är mitten – ”livets middagshöjd”. Sedan går det obevekligt nedåt, mot slutet. Men fest blir det på fredag – även om jag i skrivande stund inte är helt säker på detaljerna. Blir trots allt spännande och kanske får jag böcker med material till nya artiklar på denna blogg. I alla händelser får man träffa gamla vänner och det är alltid trevligt. Att bli äldre behöver inte heller ses som negativt – gammal är äldst brukar man säga och själv känner jag mig fortfarande ung och pigg. Är nog ändå ganska långt kvar! Det finns många som blivit avsevärt äldre än 50 – inte minst kungar och särskilt kungarna i ätten Bernadotte. Genomsnittsåldern för en svensk monark från 1810 och framåt ligger omkring 85-90 år. Det är bara Oscar I och Carl XV som dött före 70 – den ene på grund av sjukdom, den andre åtminstone delvis till följd av ett utsvävande leverne.[1]  Att som kung uppnå hög ålder anses för en stor ära och förlänar även bäraren ett visst skydd – ingen hotar en äldre man med att avskaffa hans ämbete och införa republik – ”det får vi eventuellt överväga senare”, säger politikerna och tar itu med nästa långdragna utredning som kommit fram till något viktigt, ödesdigert resultat vanligt folk inte förstår ett dugg av. Under tiden kan vi monarkister andas ut - Vårt kungahus blir kvar länge än. Kungliga jubileer engagerar folk i allmänhet, åtminstone förr i värden – som när Gustav V fyllde 80 1938.

 

Ingen svensk med tillgång till tidningar, radio eller biograf kan ha undgått att kungen fyllde jämnt 1938. Ägde man inte tillgång till något av dessa medier så gjorde grannen det eller så höll prästen församlingen uppdaterad(som vi säger numera), Kyrkklockor ringde och högstämda tal till monarkens ära klingade ut över landet. Gustav V hade suttit på tronen i trettio år och det var en bit kvar att slå dåtida rekordet bland svenska regenter, även om han närapå skulle lyckas.[2] Att fylla 80 år var däremot närmast unikt för en svensk kung i 1900-talets tidigare skede – det var bara Karl Johan, kungens farfarsfar, som tangerat det rekordet i januari 1843 och avlidit ett drygt år senare vid 81 års ålder.[3]  Att Gustav V blivit 80 var alltså i sig ett slags bedrift och firades bland annat med smålustiga kupletter och visor av tidens stora skalder – som Evert Taube och Jules Sylvain.[4]

16 juni 1938 var den stora dagen, men festligheterna drog ut i två dagar. Födelsedagsbarnets sonson Lennart Bernadotte var med som en sorts blandning av uppvaktande släkting och fotograferande reporter för Veckojournalen. När man läser hans memoarer(skrivna nästan 60 år efteråt och med långa citat ur en dagbok från tiden), är det främsta intrycket vilken oerhörd genomslagskraft detta firande hade – hela Stockholm verkar ha varit på benen för att i alla fall se något av de många evenemangen. Det var tal på Stadion, kanonsaluter på Riddarfjärden, manöver på Gärdet och så middagar med ännu fler tal och hyllningar. Att kasta sig mellan de olika avdelningarna och samtidigt försöka få tid till andningspaus hemma i lägenheten på Eriksbergsgatan var inte det lättaste – särskilt inte som man måste byta kläder inför varje delmoment. Manövern på Gärdet var festligast tyckte sonsonen och det tyckte säkert farfar kungen också, trodde han. Gustav V kom ridande som han varit 20 år, inte 80, svingade sig ur sadeln och fäste den vid sitt koppel. Sedan paraderade regementena så man kunde tro de ställt upp till strid. Slitsamt var det och mycket folk, men festligt som sagt. Framför allt var det härligt att se hur nöjd och rörd den gamle kungen var och omtyckt av sitt folk.[5]  Eftersom Lennarts egen far prins Wilhelm varit fiffig nog att födas 17 juni 1884, passade sonen och svärdottern på att i lugn och ro fira hans 54årdag på natten efter den stora festen det blev mest i form av pussar.[6]

Gustav V fick som bekant ytterligare 12 år att leva. 92 år hann han bli. Och nu skall man alltså själv snart fylla 50. Är kanske inte så tokigt ändå!                 

      

---

[1] Carl XV blev bara 46 år.

[2] Magnus Eriksson anses med sina 44 år och 222 dagar på tronen vara Sveriges näst längst regerade kung(på senare tid endast överträffad av Carl XVI Gustaf, som hittills regerat i 52 år, två månader och två dagar) Gustav V var svensk kung i 42 år och 325 dagar. Frågan är å andra sidan om dessa dateringar är fullt korrekta då kung Magnus besteg tronen vid tre års ålder 1319 och inledde sin verkliga regering först 1331-32, alltså vid 15-16 års ålder. Med detta synsätt var han svensk kung omkring 32-33 år, vilket 4r 4-5 år kortare än Gustav Vasas 37 år på tronen. Så räknat blir alltså "Vgurra” Sveriges näst längste kung sett till regeringstid. (Som nämns i tidigare inlägg föredrar skrivaren med en druckens envishet att skriva med V – ”Gustav V”, då han finner det ståtligare än det för denne kung allmänt vedertagna ”Gustaf”). .    

[3] Svenska kungar blev i äldre tid omkring 50-60 år som högst. Oscar II var dock 78 vid sin död i december 1907.

[4] Jag överlåter åt läsaren att själv bedöma det konstnärliga värdet av en av dessa visor Visa tryckt i år om kung Gustav V.

[5] En gemenskap som tycks bestå ännu nära 90 år senare.

[6] Lennart Bernadotte, Mainau min medelpunkt(1995),s. 60-64. För glimtar från Gustav V:s 80årsfirande, se Gustaf V:s 80-årsdag.