Så närmar
sig sommaren, med sommarlov för barnen och semester för de vuxna! Alla svenskar
som haft en ”normal lycklig uppväxt” det senaste dryga seklet har väl något
minne av ett sommarnöje från barndomstiden – någon plats där man tillbringade
sommaren, badade i havet, lekte eller kanske hjälpte till med lantbruket. För
min del var det Halland som var sommarparadiset, med stort P! När jag var liten
bodde vi i sommarstugan mellan Halmstad och Falkenberg fyra veckor årligen.
Sedan blev det två veckor – numera blir det en dryg vecka på hotell, om man
alls kommer iväg – det är så mycket som måste organiseras när man är
rullstolsbunden och så blir man ju bekvämare av sig med åren. I år blir det i
alla fall en liten tripp ner till släkten i augusti och vad som än händer längre
fram i livet – Halland kommer alltid i mitt minne stå som en symbol för sommar
och glädje.
Kungligheter
har naturligtvis också sina sommaridyller – kanske företeelsen rentav började
lite tidigare bland ”de upphöjda”, när Europa upplevde några årtionden av
relativt lugn mot slutet av 1800-talet, samtidigt som infrastrukturen och framkomstmöjligheterna
blev bättre. Det land som för många europeiska kungligheter(stora som små),
årtiondena före förra sekelskiftet utgjorde sommarparadiset med stort P var – Danmark!
Kristian IX
tillhörde en sidogren av huset Oldenburg med anor tillbaka till 1500-talet. Han
var född i Schleswig-Holstein men hade delvis vuxit upp vid danska hovet. Genom
sitt giftermål 1842 med en tysk prinsessa med nära kopplingar till danska
kungahuset stärktes prinsens band till Danmark ytterligare – något som fick
stor betydelse när det med åren blev allt tydligare att huvudgrenen av huset
Oldenburg(som regerat Danmark i 400 år), var på väg att utslockna. Efter en
minst sagt uppslitande period – som förutom tronföljarval och tronbestigning
omfattade ett kort katastrofalt krig med Preussen, varvid i stort sett halva
danska riket gick förlorat, stod den forne Kristian av Glücksburg vid mitten av
1860-talet där som Kristian IX av Danmark. Han och hans hustru hade sex barn,
tre pojkar och tre flickor. Två av
sönerna, Fredrik och Vilhelm, blev kungar, men Vilhelm blev inte kung hemma i
Danmark utan i det nya kungadömet Grekland. Två av flickorna blev drottningar –
Alexandra i Storbritannien, Dagmar i Ryssland.[1]
Yngsta dottern Tyra gifte sig med den landsflyktige hertig Ernst August av
Hannover(sedermera känd som hertigen av Cumberland), medan Valdemar stannade i
Danmark och gifte sig med en prinsessa från det avsatta franska kungahuset Orleans.
På detta
sätt fick Kristian IX och hans drottning Louise en stor samling mågar,
svärdöttrar och barnbarn utspridda över Europas troner.[2]
Under en period på nära 40 år kom alla dessa släktingar i stort sett varje
sommar på besök till Danmark. Oftast träffades man på slottet Fredriksborg på
Själland. Alla kom naturligtvis inte alltid på en gång men det blev ändå som en
samlingsplats för några av tidens ledande furstar. Här levde och förde man sig
nästan som vanliga människor. Turister som ibland kom till Fredriksborg kunde
plötsligt inse att den vänlige främlingen de frågat om vägen var Rysslands
självhärskare, Greklands kung eller prinsen av Wales. Här ingicks giftermål som
reglerade Europas politiska allianser och här slöts vänskapsband som indirekt
kom att påverka ställningstagandena inför första världskriget.[3]
Särskilt ryska tsarfamiljen älskade
sommarloven i Danmark – I Ryssland var stämningen så laddad årtiondena före
revolutionen att man knappt vågade gå utanför palatsgrindarna. Minsta
förflyttning förbereddes och övervakades noga. I ”Apappa” Kristians rike kunde
man gå och handla i affärerna på Ströget i Köpenhamn eller ta ett härligt dopp
med mamma i Öresund utan minsta rädsla för revolutionärernas attentat. Tsar
Alexander III(pappa till siste tsaren Nikolaj II), hade särskilt skojigt. Han
var 1,90 lång, stark som en björn och älskade Practical Jokes. Att hälsa på
svärföräldrarna i Danmark var för honom som att få permission ur ett fängelse.
Att han gärna demonstrerade sin styrka är kanske inte så konstigt – även om det
förefaller ovanligt barnsligt av en självhärskare att riva sönder kortlekar
eller böja silvertallrikar på mitten. En vana Alexander hade var att hälla
vatten över förbipasserade gäster – särskilt om de var uppklädda i bästa
finkostymen, vilket ungarna han var ”lekledare” för naturligtvis tyckte var
oerhört kul. Den mycket formelle Oscar II av Sverige lär ha råkat ut för denna
”behandling” flera gånger, både på Fredriksborg och i Vinterpalatset i
Petersburg.[4] När kung
Kristian, som starkt misstänkte något av barnbarnen, frågade vem som bevattnat
hans svenske kollega, frånsvor sig samtliga allt ansvar. Kung Oscar lär
indignerat ha avlägsnat sig från Fredriksborg samma dag. Det fanns alltså de
som inte passade in i ”gänget” av uppsluppna kungligheter. Prinsen av Wales
trivdes egentligen inte med det, i hans ögon, alltför stillsamma enkla livet
hos svärfadern utan brukade mest dyka upp för att hämta hem hustrun och barnen
till England. Preussens kronprinsessa hörde i regel överhuvudtaget inte till
cirkeln kring danska kungaparet. Hon var äldsta dotter till drottning Victoria
och lyckligt gift med Vilhelm 1:s äldste son.[5]
Trots att både hon och hennes man tog avstånd från Bismarcks expansiva politik
sågs hon som representant för den makt som på 1860-talet berövat Danmark de
tyska hertigdömena Slesvig-Holstein. Själv var hon van vid ett formellt, disciplinerat(om
än kärleksfullt), liv hemma på moderns slott i Skottland eller på Isle of Wight
Vad hon en sommar såg vid ett besök på Fredriksborg gjorde henne både chockerad
och road: ”Ljudet som alla åstadkom och de vilda lekarna var obeskrivbara. En
eller två gånger blev jag tvungen att
gapskratta när alla bar runt på varandra, tumlade runt och kröp över varandra.
Det var ett under att inga armar och ben blev brutna. Danmarks drottning måste
ha särskilt slitstarka möbler, jag tror att en soffa fått fjädringen utbytt ett
antal gånger”.
Kring
sekelskiftet 1900 blev släktträffarna vid danska hovet mer sällsynta och mindre
uppsluppna. En ny generation kungligheter trädde till och världens allvar
trängde sig på alltmer inför det stundande stora kriget. Men minnet av de där underbara
barndomssomrarna levde kvar hos dem som efter 1914 upplevde katastrofer, exil
och kanske till och med död och förintelse. När det blev för svårt kunde man
drömma sig tillbaka till dagarna på Fredriksborg och hämta kraft i det som varit.
Hoppas ni
får en lika fin sommar som kungligheterna i Danmark för omkring 150 år sedan. Och
skulle någon spruta ned finkläderna för er – Bli inte sura. Det är ju trots
allt sommar![6]
[1] Vilhelm antog som grekisk kung namnet Georg I. Dagmar blev kejsarinnan Maria Fjodorovna
[2] Kristian IX var känd som ”Europas svärfar”, medan drottning Victoria i England, som inte var odelat förtjust i sin svärdotters fader, kallades ”Europas mormor”.
[3] Det var på Fredriksborg de två kusinerna Nikolaj II av Ryssland och Georg V av Storbritannien – som var så lika varandra, träffades första gången som lekande smågrabbar.
[4] Staffan Skott, Romanovs, vad blev det av dem kommer de tillbaka?(1989), och Tullberg. Att i stort sett samma episod sägs ha ägt rum vid två olika tillfällen, på olika platser men med samma aktörer gör det åtminstone tänkbart att det rör sig om en vandringssägen.
[5] Mor till Kejsar Vilhelm II.
[6] Denna text bygger huvudsakligen på Tomas Tullberg, Monarkier i gungning, prinsessan Ingeborgs värld((2025), kapitlet ”Fredriksborgsdagarna”. Se även Catrine Clay, Kungen, kejsaren, tsaren, kusinerna som startade första världskriget(svensk översättning 2008), kapitel 2 och 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar