Mariehamn på
Åland är en plats de flesta svenskar, särskilt Stockholmare, förmodligen
förknippar med kryssning, helgnöje och kanske ett tillfälle att förse sig med
starka drycker. Men varför heter staden Mariehamn? Är man svensk och
intresserad av historia kanske man tror att platsen fått sitt namn efter någon
svensk kunglighet, men Mariehamn grundades 1861 och då tillhörde ju Åland och
hela Finland Ryssland.[1]
Mariehamn uppkallades efter den ryska
drottningen(eller tsaritsan som det heter i Ryssland), Maria Alexandrovna. Hon
var gift med tsar Alexander II, som upphävde livehenskapen i Ryssland. Det
skedde förövrigt samma år som Mariehamn grundades. Maria var dotter till
storhertig Ludvig II av Hessen-Darmstadt ett furstendöme vid Rehn. Genom sin
moster Fredrika av Baden var hon kusin till den svenske tronpretendenten
Gustav, den avsatte Gustav IV Adolfs son. Hennes morfar dog i en olycka under
ett besök i Sverige 1801.[2]
Maria var förmodligen rätt ointresserad av sin svenska släktförbindelse. Hennes
egna familjeförhållanden var nämligen trassliga som det var Modern hade ett
fast förhållande med en hög hovfunktionär, vilket gjorde att hon snart
separerade från sin make. För att undvika skandal erkände dock storhertigen hovmannens
barn som sina. Marias status som furstedotter var således högst officiell.
Modern dog då Maria var tolv år och flickan kom till ”faderns” hov, där hon
tycks ha behandlats som något av ”Den fattige kusinen”. Två år senare, 1838,
besöktes hovet i Darmstadt av den ryske tronföljaren Alexander, som verkar ha
varit på något slags kombination av rekreationsresa, bildningsresa och
friarfärd genom Europa. Alexander var tjugo år och alltså sex år äldre än
Maria. Han såg den unga flickan och blev blixtförälskad. Det finns olika
versioner av vad som nu hände. Enligt Troyat skall det ryska hovet ha förfasat
sig över att tronföljaren ville äkta en flicka av så tvivelaktig härkomst. Tsar
Nikolaj I förklarade dock bestämt att en rysk härskare gifter sig, eller
åtminstone gifter bort sin son, med vem han behagar. Eftersom storhertigen
erkände Maria som sin dotter fanns inga hinder. Enligt Radzinskij skall tsaren
trotsallt ha varit tveksam, just med tanke på Marias misstänkta ursprung. Då
inträffade emellertid något fatalt. Alexander reste vidare till England och
mötte den jämnåriga nya, ännu ogifta drottningen Victoria. De båda unga såg
varandra och blev omedelbart förälskade. I denna farliga situation fattade
tsaren sitt beslut: Alexander måste snarast gifta sig med storhertigens av
Hessen dotter.[3] På hösten 1840 gjorde Maria sitt ståtliga
intåg i Petersburg och sedan hon i vederbörlig ordning konverterat till den
ryskortodoxa kyrkan vigdes paret 16 april 1841. Från och med nu var hon
storfurstinnan och tsarevnan, tronföljarens hustru, Maria Alexandrovna.[4]
Hon var 17 år, Alexander 23.
Äktenskapet tycks ha varit lyckligt, åtminstone i
början. Paret fick 8 barn på 18 år, av vilka 7 blev vuxna. Bland sönerna kan
nämnas älsklingssonen Nikolaj, Alexander, som senare blev Alexander III och
yngste sonen Paul(Pavel), vars dotter så småningom gifte sig med den svenske
prinsen Wilhelm. Nikolaj I dog 1855 och sonen besteg tronen som Alexander II.
De första regeringsåren var framgångsrika och flera reformer genomfördes både i
själva Ryssland och i storfurstendömet Finland. Finland hade vid övergången till Ryssland 1809
fått behålla sina svenska lagar. Alexander II bekräftade dessa och
sammankallade 1863 den finska lantdagen, utformad efter modell av den svenska
ståndsriksdagen. Några år tidigare hade den speciella administration för finska
frågor som tidigare funnits i Petersburg återskapats, vilket gjorde det lättare
för finska medborgare att få kontakt med tsaren. Den finska senatens
maktbefogenheter hade också utökats. Härtill kom att infrastrukturen förbättrades
genom byggandet av järnvägar och kanaler. Det finska skolsystemet
moderniserades. Förmodligen är det mot bakgrund av allt detta man skall se
grundandet av Mariehamn på Åland 1861[5] Maria
själv var kanske inte den lämpligaste att vara kejsarinna i ett imperium. På
grund av sin ”misstänkta” härkomst hade hon inte vistats vid faderns hov innan
modern dog och hovet i Darmstadt var hur som helst något helt annat än det
kejserliga hovet i Petersburg. Hon beskrivs som blyg och reserverad och
avskydde representativa plikter. Å andra sidan engagerade hon sig i
utbildningsfrågor och verkade för kvinnogymnasier som organiserades
demokratiskt. En av hennes vänner var faster till författaren Tolstoj. Hon
stödde sin man ifråga om upphävandet av livegenskapen och hade, i likhet med de
flesta drottningar, en ledande roll i olika välgörenhetsorganisationer. När
krig utbröt mellan Ryssland och Turkiet organiserade hon vården av sårade
soldater. Sammanfattande kan sägas att de som kände kejsarinnan närmare oftast
uppskattade henne men att hon var svår att komma inpå livet.
Vid mitten
av 1860-talet hade Alexander och Maria varit gifta i nära 25 år och suttit på
tronen i tio år. Nu började katastrofer och sorger rada upp sig. I april 1865
avled deras äldste son, tronföljaren Nikolaj, 22 år gammal. Många hade haft
stora förhoppningar på honom som blivande tsar. Då liket låg på lit de parade
kastade sig den stackars modern över det i sådan häftig sorg att Alexander med
våld måste slita henne därifrån, varpå de grät framför kistan i en timme.
Tsaritsan själv var trött och utsliten av det kalla klimatet i Petersburg och
sina många graviditeter och drog sig tillslut undan det äktenskapliga umgänget
med sin man. Alexander gjorde vad de flesta härskare genom tiderna gjort i
liknande situationer, han tog sig en älskarinna. Naturligtvis hade han haft sina små äventyr
tidigare men år 1866, året efter äldste sonens död, blev det allvar. Flickan
hette Katarina och tillhörde den högadliga släkten Dolgoruki. [6]
Hennes egen familj var dock utfattig. Tsaren, som träffat henne första gången
då hon var ungefär 11 år, hade blivit förtjust i den glada, självsäkra flickan
och tagit försorg om både hennes och syskonens uppfostran. Nu var hon i slutet
av tonåren, Alexander var knappt 30 år äldre. De träffades allt oftare men det
dröjde innan de blev ett par, vare sig det nu berodde på Katarinas blygsamhet
eller hon tvärtom spelade svårfångad för att knyta honom fastare till sig. På
sommaren 1866 kom emellertid det stora ögonblicket och efter deras första natt
lovade han att gifta sig med henne, om möjligheten uppenbarade sig. ”Nu är du
min hustru inför Gud”, förklarade den sedan snart 30 år gifte tsaren för sin
mätress. Alexander följde visserligen inte sin engelske 1500-tals kollega Henrik VIII:s exempel i liknande situationer men från och med nu var det Katarina som var hans hjärtas drottning. [7]
Förhållandet till Maria var fortfarande
vänligt men uteslutande formellt. Kanske bidrog detta lika mycket som hennes
sjuklighet till att hon ofta vistades på kurorter utomlands. Hon blev alltmer
religiös och tillbakadragen. Till råga på allt utspelade sig detta menage a
trois mot bakgrund av ett långt allvarligare hot. Tsarens reformer i början av
hans regeringstid hade väckt många förhoppningar men också opposition mot
enväldet. När Alexander så småningom bromsade liberaliseringen av Ryssland, uppstod
grupper som verkade för att störta tsarmakten med våld. Dessutom fanns i de
ryska provinserna, särskilt Polen, aktivister som drömde om självständighet.
Det första attentatet mot Alexanders liv skedde på våren 1866.[8]
Det följdes av flera och vid ett tillfälle förövades ett sprängdåd i självaste
Vinterpalatset. Den stackars tsaritsan hade nu alltså att oroa sig för både
familjens och sin egen säkerhet, samtidigt som hon själv var sjuklig och mannen
helt öppet samlevde med en annan kvinna. Mot bakgrund av allt detta är det
kanske inte så konstigt om hon tillslut inte orkade leva. Maria Alexandrovna
avled i maj 1880, 56 år gammal.[9]
Även om Alexander II:s hustru inte kan räknas in bland de olyckligaste av drottningar, Alexander gifte sig med henne av kärlek vilket inte var självklart inom kungahusen ännu vid mitten av 1800-talet, är det något gripande med hennes öde. Hon var inte alls tränad för den stora roll det innebar att vara rysk kejsarinna och hon blev gammal i förtid av de många förlossningarna. I motsats till Katarina av Aragonien på 1500-talet blev hon inte förskjuten då hennes make skaffade sig en "bihustru" men hon saknade också den inre styrka, bottnande i medvetandet om sin ställning och värdighet, som på sin tid hjälpt Henrik VIII:s första gemål att bära skymfen i att bli ratad, både som kvinna och drottning. Det finns anledning att skänka Maria Alexandrovna en medlidsam tanke då man gör en kryssning till Mariehamn.
[1] Namnet
Maria är överhuvudtaget ovanligt i svenska kungahus. Bara tre av våra
inflyttade prinsessor har hetat så, Hertig Karls(Karl IX), första hustru,
Gustav II Adolfs drottning och prins Wilhelms hustru Maria Pavlovna. Ingen av våra vuxna kunga- eller furstedöttrar har
hetat Maria, i alla fall inte sedan 1500-talet och som tilltalsnamn
[2] En annan
moster var gift med tsar Alexander I, farbror till Marias blivande man.
[3] Över 50 år senare skulle Alexanders sonson
och Victorias dotterdotter bli det lyckliga men samtidigt sorgliga paret
Nikolaj II och Alexandra Feodorovna av Ryssland. Den gamla drottning Victoria
var länge emot giftermålet men gav tillslut med sig. Ett minne av hennes
ungdomskärlek? Eduard Radzinskij citerar den
unga drottningens dagbok ingående beträffande hennes känslor för dem ryske tronföljaren(Alexander II, den siste store tsaren svensk
översättning 2007 s. 71/72).
[4] Ett av
hennes många dopnamn som hessisk prinsessa var Maria men det var troligen inte
hennes tilltalsnamn under uppväxten i Tyskland.
[5] En annan viktig faktor bakom grundandet av en stad på Åland torde vara att Ryssland enligt det fredsfördrag som slutits efter Krimkriget 1856 inte längre hade rätt att befästa ögruppen. Nan behövde ett nytt sätt att manifestera sin närvaro. Angående utvecklingen i Finland under Alexander II, såväl politiskt som ekonomiskt, se Finlands historia del III, Kejsartiden
av Matti Klinge (Helsingfors 1996).
[6] Ungefär
som Brahe eller Bielke i Sverige. Förnamnet återges i svensk form.
[7] De fick
fyra barn, av vilka tre blev vuxna, https://sv.wikipedia.org/wiki/Jekaterina_Dolgorukova.
[8] Det
hävdas att det var denna händelse som fick den unga Katarina att slutligen ge
efter för tsarens böner att bli hans
älskarinna..
[9] Enligt dåtida rysk tideräkning som låg 12 dagar efter den i Västeuropa gällande gregorianska kalendern.
Förutom
de böcker som omtalats i noterna ovan bygger denna text på Henri Troyats bok Alexander II, tsaren – befriaren i
svensk översättning 1992 och på https://sv.wikipedia.org/wiki/Maria_Alexandrovna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar