Vet ni vad
”Seraphimsorden” är för något - Inte?
Kanske ”Dristigheten”? Om man är hemmastadd i svensk sjökrigshistoria så
börjar det förmodligen brännas nu. Dristigheten och Seraphimsordern var
krigsskepp som båda deltog i Gustav III:s ryska krig. Dristigheten är det mest
kända av de två, för det var hon som ledde utbrytningen ur Viborgska viken i
juli 1790, det som kallas "Viborgska gatloppet” i historien. Några dagar efter
den händelsen, närmare bestämt 9-10 juli 1790, stod slaget vid Svensksund, som
ibland kallas ”det andra slaget vid Svensksund” därför att det stod ett första slag där året innan. Slaget i juli 1790 brukar betecknas som Sveriges största
militära seger till sjöss och rent av som ”det största slaget i Östersjöns
historia”.[1] Ändå är det med säkerhet bara svenskar med
intresse för gustaviansk tid eller för sjökrigshistoria i allmänhet som känner
till bataljen ifråga och namnen på de viktigaste deltagarna.[2] Ett örlogsskepp alla svenskar däremot känner
till är Vasa. Man behöver inte nödvändigtvis veta något om bakgrundshistorien:
vem som var kung när fartyget byggdes, vilket år det sjösattes osv. men själva
begreppet ”Regalskeppet Vasa”, är bekant för alla vuxna svenskar.[3] För stockholmsturister, inhemska eller
utländska, tycks Vasamuseet vara en ofrånkomlig sevärdhet, något i stil med
Towern i London eller Louvren i Paris. Alla måste se Vasa. Museet anordnar till
och med föredrag och utställningar kring olika aspekter på 1600-talet. Vasa har
med andra ord blivit en symbol för sin tid och, utomlands, något av en symbol
för Sverige. Detta är exotiskt. Ett
krigsfartyg, byggt för konungen i en gryende stormakt, sjunker efter 15
minuters jungfrufärd på grund av ett vindkast. Drygt 300 år senare bärgas detta,
bokstavligt talat, monumentala fuskbygge och görs till ett varumärke för sitt
land. Det närmaste man kommer en motsvarighet i andra länder finns, inte så underligt, i
England. Örlogsfartyget Mary Rose sjönk i juli 1545 under en strid med franska
flottenheter i närheten av Portsmouth. Vraket hittades 1971 och bärgades drygt
tio år senare.[4]
Bärgningsarbetet och skeppets kulturhistoriska betydelse som en spegel av sin
tid brukar jämföras med just Vasa och precis som i Sverige har man byggt ett
museum kring fartyget.[5] Mary Rose hade å andra sidan varit i tjänst
33 år när hon gick till botten och under en tävling i början av sin karriär visat
sig vara både snabb och lätt att manövrera. En fullt värdig representant för
den nya engelska flottan med andra ord. Henrik VIII hade säkert varit stolt
över att hans flaggskepp numera är museiföremål och symboliserar sin tid.
Frågan är om Gustav II Adolf skulle säga detsamma om Vasa. Ett annat, kanske
mer berömt, engelskt krigsfartyg är HMS Victory, Nelsons flaggskepp vid
Trafalgar 1805. I motsats till både Mary Rose och Vasa sjönk hon aldrig och är
nu museifartyg i Portsmouth. Hennes och Nelsons seger stoppade Napoleons
möjligheter att invadera England över kanalen: Återigen ett fartyg som man kan
se det berättigade i att hedra och bevara .[6] I
Sverige finns varken Dristigheten eller Seraphimsorden kvar, trots deras
insatser under Gustav III:s krig. Det närmaste vi kommer Vasa eller Mary Rose i
gustaviansk tid är kajutan på Amphion, där kungen höll överläggningar under
kriget och som finns bevarad på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Amphion
påminner om Vasa såtillvida som det inte dög till krigsskepp, vilket Amphion
inte heller normalt fungerade som.[7] Både det
och Dristigheten tjänstgjorde som sjukvårdsfartyg under 1800-talet, innan de
slutligen togs ur tjänst och förstördes.[8] Det
ironiska är att om dessa båda fartyg hade sjunkit i strid eller en olyckshändelse
och senare hittats skulle de kanske ha bevarats på samma sätt som Vasa. Kajutan
på Amphion finns som sagt kvar men inga ansatser tycks ha gjorts att med
utgångspunkt från denna ”marknadsföra” den gustavianska tiden. Tanken att ha
ett eget museum kring Amphion är naturligtvis utesluten eftersom det bara är
kajutan som bevarats men nog kunde man satsa mer på att hålla föredrag kring
Gustav III:s tid eller slaget vid Svensksund på Sjöhistoriska museet. Detta
skall inte förstås så att jag är emot Vasamuseet, tvärtom: Det faktum att Vasa
hittades och bärgades gav en unik chans till inblickar i den tidens liv och
villkor. Det är ändå egendomligt att svenskar i gemen förmodligen vet mer om
en av de största tabbarna i vår marinhistoria än om det största slaget på
Östersjön och vår största sjöseger någonsin.
[1] Herman
Lindqvist Historien om Sverige del VI, ”Gustavs
dagar”(1997), s. 424-425 och https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Svensksund
Seraphimsorden var, enligt Lindqvist,kungens flaggskepp under slaget. Gustav
III vistades dock mesta tiden i en slup i vilken han färdades mellan fartygen
[2] En
kvalificerad gissning är att finnar i allmänhet, särskilt från svenskspråkiga
delar av landet, vet mer om slaget än invånarna i västra rikshalvan.
[3]
Förmodligen även för barn från runt fem år och uppåt.
[4] Vraket
hade dock upptäckts redan på 1800-talet. Men den exakta fyndplatsen glömdes
tydligen bort under mellantiden.
[7] Det lär
ha gått under den sarkastiska betäckningen”Den förgylld träskon”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar