måndag 6 augusti 2018

Konsten att fria till en hessisk prinsessa.


Han måste ha anat att avgörandet var nära redan då han kom. Det hade varit hans stora dröm i flera år, enda sedan den gången i kapellet hemma i Petersburg. Visserligen hade han som vilken ung man som helst haft sina små äventyr sedan dess men mer än så kunde det aldrig bli, varken som furste eller som man kunde han tänka på att göra någon av dem till sin hustru och drottning. Det fanns bara en kvinna för honom, hon och ingen annan! Men skulle hon säga ja? Hon måste göra det! De älskade ju varandra. Men det måste ske snart. Han visste att många var emot deras kärlek. Kanske den gamla drottningen redan sökte nya friare åt sin dotterdotter. Hans egen far tycktes må allt sämre – Åh Gud! Han fick inte dö! Om så ändå skedde måste saken vara ordnad innan han själv besteg tronen. Om han misslyckades nu skulle hans högsta önskan aldrig gå i uppfyllelse…



Det var egentligen inget större bröllop, bara en av många föreningar mellan två ganska obetydliga representanter för var sin furstefamilj. Men i det sena 1800-talets Europa, där inget större krig utkämpats sedan tyska kejsardömet bildats drygt tjugo år tidigare och där den nya tekniken och förbättrade infrastrukturen avsevärt underlättat resorna, var sådana händelser ett utmärkt tillfälle för medlemmarna i de europeiska dynastiernas exklusiva klubb att råkas på vänskaplig fot. Därför kom de nu alla, i alla fall de flesta, till Coburg för att bevista bröllopet mellan HH storhertig Ernst av Hessen-Darmstadt och HH Victoria Melitta, dotter till hertigen av Edinburgh. De flestas tankar var dock upptagna med ett annat presumtivt äktenskap, det mellan brudgummens syster prinsessan Alix och Rysslands tronföljare Nikolaj. Några, som storfurstinnan Ella, syster till Alix och deras kusin kejsar Vilhelm, såg positivt på tanken. Andra, som drottning Victoria, fylldes av motvilja, rentav skräck. Även Alix anade troligen att det definitiva beslutet var inne, men visste hon på förhand vilket beslut det skulle bli? Nikolaj bör ha känt sig som de flesta friare som äntligen beslutat sig för att göra slag i saken, fylld av förväntan men dödsrädd att få korgen.[1]  
Det hela hade börjat med ett annat bröllop 10 år tidigare. På försommaren 1884 gifte sig storfurst Sergej, yngre bror till tsar Alexander III av Ryssland, med Elisabet, dotter till dåvarande storhertigen av Hessen-Darmstadt. Man kan i förbigående undra varför detta giftermål överhuvudtaget kom till stånd. Storfursten var känd som en brutal sälle med för tiden men också i våra dagar motbjudande sexuella böjelser, Han var knappast mer älskad i sin egen släkt än i Moskva, där han var generalguvernör. Elisabet(Ella i släkten), var en vacker, charmig kvinna på tjugo år. Det fanns inte något direkt behov att avla fler arvingar till nästa generation av familjen Romanov. Tsar Alexander hade redan tre pojkar, hans bror Vladimir lika många. Kanske hoppades man helt enkelt att kunna stadga storfursten genom äktenskap eller att släta över hans böjelser inför världen. Hursomhelst fick paret på drygt tjugo år inga barn och även om Ella aldrig beklagade sig(tvärtom), tycks deras äktenskap inte ha varit lyckligt.[2] Det historiskt bestående värdet av Sergejs giftermål visade sig bli det möte som skedde under bröllopsfestligheterna. Bland gästerna fanns naturligtvis Sergejs brorson, tronföljaren Nikolaj och Ellas yngsta syster Alix. Nikolaj var 16, Alix 12. Nu inträffade något som enligt förnuftigt lagda människor bara händer i sagorna: Nikolaj såg Alix vid altaret i Vinterpalatsets kapell, där hon stod vid Ellas sida under vigseln, och blev förälskad. Efter det fanns ingen annan kvinna för honom under resten av livet.[3] De båda ungdomarna var tillsammans så ofta de kunde – De lekte och pratade med varandra. Vid ett tillfälle skrev de sina namn på ett fönster i en liten paviljong till palatset Peterhof utanför Petersburg. Han gav henne en brosch i present men av blygsel eller kanske som markering av sin värdighet gav Alix tillbaka den några dagar senare. Så var festligheterna slut och den 12-åriga prinsessan återvände till Hessen. Troligen var hon inte lika säker på sina känslor som Nikolaj tycks ha varit men säkert hade hon vid hemfärden med sig minnet av en glad och snäll kille som det var trevligt att vara tillsammans med. Åren gick. 1889 kom den hessiska prinsessan tillbaka till Ryssland för att hälsa på släkten. Nu var hon 17 år och(enligt King); ”en strålande vacker prinsessa med en bestämd egen vilja”. Nikolaj(Nicky i släkten), hade blivit officer vid gardet och gjorde sig bra i uniform. Åter träffades de så snart de kunde. Vid ett tillfälle arrangerade den ryske tronföljaren en fest för sitt hjärtas dam i Alexanderpalatset utanför Petersburg. Endast ungdomar ur släkten var inbjudna.[4] Åter reste Alix hem. Men på första sidan i Nikolajs dagbok för år 1889 satt ett foto på prinsessan inklistrat. Nästa år kom hon tillbaka men då hade de inte tid att träffas. Nicky var i tjänst vid sitt gardesregemente. Han klagade bittert att han inte hade tid att besöka sin farbror och faster då Alix var där: ”Herregud, vad jag vill resa”, skrev han i sin dagbok. ”Om jag inte får träffa henne nu, måste jag vänta ett helt år och det är så svårt!!!”

Det tycks ha varit vid den här tiden som Nikolaj på allvar beslutade att en dag gifta sig med Alix. I december 1890 nämnde han i dagboken att han med sin mor diskuterat ”familjelivet för dagens ungdom ur samhällets högsta klasser”. Man hade efter hand kommit in på ”det som mest av allt berör min själ. Den dröm jag lever för dag efter dag”. Denna dröm var ”att en dag gifta mig med Alix H(Hessen), som ”jag älskat länge”. Nicky hade talat om saken med sin far tsaren mer än ett år innan anteckningen skrevs men ”ingenting har förändrats, vare sig till det bättre eller det sämre.” Det enda hindret han själv kunde tänka sig var religionen, eftersom Alix var protestant och han ortodox. Vad den presumtiva bruden beträffade var han ”nästan säker på att mina känslor är besvarade”. Vad Alix verkligen tänkte och kände vid denna tid är en annan fråga. Det mesta av hennes papper från tiden före 1917 förstördes i samband med revolutionen men det som finns kvar tyder inte på annat än att hon verkligen var fäst vid sin tillbedjare. Som vi skall se tycks hon ha varit överlycklig då saken väl var avgjord och längre fram skulle hon, kanske i större utsträckning än som var lämpligt, på allt sätt söka hjälpa och trösta sin man och ständigt försäkra honom om sin kärlek. I själva verket tycktes hindren för ett äktenskap mellan Nicky och Alix i förstone oöverstigliga. De flesta som kunde göra anspråk på auktoritet i deras liv var nämligen negativa till förslaget. Tsar Alexander III och hans danskfödda hustru ansåg inte Alix fin nog för Rysslands tronföljare. Av någon anledning föredrog tsaren dottern till Frankrikes tronpretendent, trots att huset Orleans avsatts gott och väl 40 år tidigare och republiken återinförts i Frankrike. En syster till tyske kejsaren var också tänkbar men hon var tydligen så ful att den eljest foglige Nicky satte sig på tvären: Hellre gick han i kloster, förklarade han bestämt. Hans mor skulle förmodligen ogillat de flesta tänkbara svärdöttrar och särskilt en tyska. Trots att Hessen lidit lika mycket av Bismarcks expansionspolitik som Danmark hade den forna prinsessan Dagmar svårt att smälta tanken på en svärdotter från det nya kejsarriket. På Alixs sida verkade det lika hopplöst men av andra skäl. Drottning Victoria, som älskade att arrangera äktenskap för barn och barnbarn och inte för inte kallades Europas mormor, var överhuvudtaget inte förtjust i tanken att någon av hennes ättlingar hamnade i Ryssland, särskilt inte som hustru till tsaren och allra minst den dotterdotter som blivit hennes favorit sedan först modern och senare fadern avlidit. ”Tillståndet i Ryssland är så uselt att något fruktansvärt kan hända när som helst”, skrev drottningen 1890 och hon lade sina släktingar på hjärtat att se till att dotterdotterns kontakter med den ryske tronföljaren begränsades eller helst inte förekom alls. Detta visade sig dock svårt eftersom storasyster Ella helhjärtat stödde tanken på ett äktenskap mellan Alix och ”brosonen” Nicky.  För henne kunde den förälskade ynglingen utgjuta sina känslor och hon gjorde vad hon kunde för att underlätta en framtida konvertering för sin lillasyster.[5] Det var inte heller lätt att hindra de unga tu från att umgås eftersom de regelbundet möttes vid något av de bröllop som ständigt firades bland de europeiska furstehusen. Till drottning Victorias harm vägrade talet om ett framtida äktenskap mellan Alix av Hessen-Darmstadt och Nikolaj av Ryssland att upphöra. Med tiden minskade också bärkraften i motståndet. En viktig orsak var att Alexander III försvagades alltmer. Nu gällde det att snabbt få till stånd ett äktenskap för den blivande tsaren. Normalt brukade en rysk tronföljare vara gift och ha flera barn långt innan han besteg tronen och eftersim ingen tycktes kunna få Nicky att ändra sig, började alltfler acceptera det oundvikliga. Då kom en kalldusch från den tilltänkta bruden. Alix visste att hon måste konvertera till den ortodoxa tron för att bli tsaritsa. Hennes syster hade visserligen gjort det efter en tid i sitt nya land och många andra tyska prinsessor(som Katarina den stora), hade gjort detsamma men Alix var för stark i sin protestantiska tro för att utan vidare följa i deras spår. Därför skrev hon på hösten 1893 ett brev till den ryske tronföljaren där hon bad honom ge upp tanken på en framtida förening. Åter tycktes allt förlorat. Den kärlekskranke Nicky klagade i sin dagbok: ”Alla mina vackraste drömmar om framtiden rasar inför detta oöverstigliga hinder”. Ändå gav den allt sjukare fadern honom tillstånd att anhålla om den hessiska prinsessans hand. I april 1894 var det dags för ett nytt bröllop, det ovan omnämnda mellan Alixs bror storhertig Ernst och dottern till hertigen av Edinburgh. Som vanligt skulle flertalet europeiska furstar delta, naturligtvis inberäknat brudgummens yngsta syster och Rysslands tronföljare. Alla förstod att avgörandet var nära. De möttes andra dagen och ”det samtal mellan oss som jag så länge längtat efter och samtidigt fruktat så”, inleddes. Alix vägrade fortfarande att byta religion. Hon grät och viskade till honom att det var omöjligt. De skildes åt. Nästa dag(19 april enligt västeuropeisk tideräkning, 7 april enligt rysk), stod bröllopet mellan storhertig Ernst och hans brud men ingen verkade riktigt märka det. alla var fokuserade på vad som hänt, eller inte hänt, mellan Nikolaj och Alix. På kvällen samma dag besökte Wilhelm II, Tysklands kejsare, sin hessiske kusin. Han ville gärna se Rysslands blivande tsar gift med en tysk prinsessa och påpekade nu den politiska nyttan av ett sådant äktenskap. Också Ella besökte sin syster och talade antagligen om den tröst hon funnit i den ortodoxa religionen. På morgonen nästa dag tog sig Kejsar Wilhelm ann Nikolaj. Kanske han börjat ge upp eller tvekade inför ett nytt frieri men Wilhelm handlade. Han gav den unge mannen ett ceremonisvärd och några blommor samt skickade honom att åter fria till sin hjärtanskär.[6] Nu kapitulerade Alix. Senare mindes hon ”de ljuva kyssar jag längtat efter så många år”. Hon var lycklig, trots att många under de närmaste dagarna såg henne med tårar i ögonen. En av hennes ungdomsvänner berättar hur hon satt och gjorde sig redo för lunchen då Alix kom in i rummet: ”Jag ska gifta mig med Nicky!”, utropade hon glädjestrålande och gav sin väninna en kram. Till och med drottning Victoria gladdes åt de ungas lycka. I sin dagbok berättar hon att hon sett dem tillsammans och att Alix verkat mycket glad: ”Jag kysste dem båda”, skrev drottningen. Nu fick Allix tillbaka broschen Nicky gett henne den där gången för tio år sedan. Den här gången behöll hon den och den skulle följa henne i fångenskapen efter revolutionen. Så inleddes det kanske på en gång sorgligaste och lyckligaste äktenskapet i de europeiska kungahusens historia.     















                                            



[1] Den redogörelse som här följer bygger främst på Greg Kings bok Den sista kejsarinnan, Alexandra Fjodorovnas liv och död(svensk översättning 1995), kapitel 4 och 7 och på Eduard Radzinskij, Herre fräls och försona Ryssland, Nikolaj II – hans liv och död9svensk översättning 1992), kapitel 1. De föesta citaten ur Nikolajs dagbok är hämtade ur den senare.
[2] Sergej och Ella kom dock med tiden att ta hand om två av storfurstens brorsbarn. Ett av dessa, flickan Maria, giftes1908 bort med prins Wilhelm av Sverige. Deras son var Lennart Bernadotte. Angående storfurst Sergejs personlighet, se Staffan Skotts bok Romanovs. Tsarsläkten. Vilka var de? Vad blev det av dem? (1989), s. 75 f.
[3] Detta är i och för sig inte helt sant. Nikolaj skulle under sin ungdomstid ha åtminstone en ”väninna”, en ung ballerina. Men det tycks inte råda något tvivel om att Alix efter mötet 1884 var den enda han kunde tänka sig som hustru. Efter giftermålet förblev han henne bokstavligen trogen intill döden..
[4] Alexanderpalatset i Tsarskoje Selo blev senare huvudresidens för Nikolaj och Alexandra. Härifrån fördes de i fångenskap efter revolutionen 1917.
[5] Ella utgör ett utomordentligt exempel på de tilltrasslade äktenskapsallianserna mellan olika furstehus. Som redan nämnts var hon gift med den blivande Nikolaj II:s farbror och därmed hans ingifta faster. Sedan hennes yngre syster slutligen  gift sig med sin Nicky blev Ella också hans svägerska och storfurst Sergej ingift svåger med, sin köttslige brorson
[6] Beskrivningen av Wilhelms roll i frieriet återfinns hos King, s. 76.