måndag 13 februari 2017

Hovdamen som inte blev drottning


Den kvinna det här handlar om hör på sätt och vis till de mera spännande personerna i sin tid. Paradoxalt nog beror detta inte på att hon spelat en framträdande roll utan tvärtom på hennes obetydlighet. Hon är nämligen omgiven av färgstarka kvinnor med fascinerande, dramatiska öden medan hon själv i slutänden fick ett rätt ointressant men kanske just därför lyckligare liv än flera kvinnor i hennes samtid och närhet. Hon hette Bessie)Elisabet), Blount, var dotter till en engelsk lågadelsman och tjänstgjorde vid hovet på 1510-talet. Hon kom där att under några år ha ett utomäktenskapligt förhållande med Henrik VIII men var en av de ytterst få kvinnor denne kung sammanlevde med utan att göra henne till sin gemål och drottning. Att hon så att säga undgick denna upphöjelse utgör faktiskt det intressanta inslaget i hennes liv. Hon var också en av de kvinnor som fick en livskraftig son med Henrik, även om han dog vid 17 års ålder.[1]  Bessie kom, som de flesta kvinnor kung Henrik intresserade sig för, till hovet i egenskap av tjänarinna hos drottningen(i detta fall Katarina av Aragonien). Flickan var då ännu ganska ung.[2] Hon beskrivs som glad och stimulerande att umgås med. Därtill var hon en god dansare och sångerska, egenskaper kungen i hög grad uppskattade. Redan vid tolv års ålder ska hon ha deltagit i ett maskspel som partner åt Henrik. Tre-fyra år senare, kring 1517-18 inleddes ett förhållande mellan dem. Bessie fick dock aldrig officiell status som HM konungens älskarinna på det sätt som redan vid denna tid var vanligt i Frankrike och som under senare delen av 1600-talet också skulle komma att ske i England. Även om alla visste att kungen hade ett förhållande med Bessie, senare också med Anne Boleyns äldre syster Mary, sköttes saken med en viss diskretion. [3] Sommaren 1519 födde Bessie Blount sonen Henry, som till tecken på sin kungliga börd fick tillnamnet Fitzroy. Därmed var hennes förbindelse med kungen avslutad och hon giftes bort med en man vars familj visserligen inte var adlig men ändå god nog att röra sig vid hovet. Hans namn var Gilbert Tallboys. Även om Bessies mer aktiva roll vid hovet alltså var slut var familjen inte bortglömd. 1525, när det blev allt tydligare att drottning Katarina inte skulle få någon son, upphöjdes plötsligt den sexårige Henry Fitzroy till earl av Richmond och fick samtidigt även en rad andra titlar och utmärkelser. Styvfadern Tallboys blev riddare. Titeln earl av Richmond hade en gång givits åt kung Henriks farfar och sedan gått i arv till fadern innan denne vann sin krona på slagfältet 1485. Det var alltså i högsta grad en kunglig titel. Även om varken konkreta fakta eller politiska realiteter tyder på att Henrik VIII någonsin skulle ha övervägt det vågade steget att utnämna sin oäkta son till tronföljare, kan han ha avsett att bereda honom ett fint gifte. Kanske Fitzroys egen son i framtiden kunde ärva tronen. Det finns uppgifter om att man diskuterat ett så pass vågat och ur genetiskt synpunkt farligt steg som att gifta bort Henry med hans halvsyster Maria, kung Henriks dotter med Katarina. Bessie Blount kunde alltså mycket väl ha blivit stammoder till en kungaätt, i England eller på kontinenten. Nu blev det som bekant inte så. Kort efter sonens upphöjelse förälskade sig kungen i Anne Boleyn och ett nytt kapitel i Englands historia inleddes. Kort efter giftermålet med Anne 1533 giftes Fitzroy bort med en kusin till den nya drottningen, vilket visar att man velat knyta honom till den nya dynastin eller stärka Annes egna band med huset Tudor. Henry Fitzroy dog barnlös sommaren 1536 vid 17 års ålder Hans mor var då inne på sitt andra äktenskap med en engelsk adelsman. Bessie Blount dog 1540, ungefär 38 år gammal.[4]                   



[1] Den andra kvinna som bevisligen lyckades prestera detta var Henriks tredje Gemål, Jane Seymour.
[2] Om alla uppgifter stämmer var Bessie elva år då hon första gången förekom vid hovet, med andra ord ännu ett barn. Eftersom hennes far ungefär samtidigt deltog i kungens franska fälttåg kan man gissa att familjen inte varit istånd att ta hand om henne och att drottning Katarina närmast fungerat som styvmor för flickan.
[3] Det kan noteras att inte heller vasatidens kungar hade älskarinnor vid sidan av äktenskapet, åtminstone inte officiella sådana. Däremot levde flera av dem i öppna ”samboförhållanden” med en eller flera kvinnor på en gång innan de gifte sig Att som gift hålla sig med älskarinnor betraktades som ett brott enligt kyrklig lag Inte ens den store Ludvig XIV kom helt undan efterräkningar och moralpredikningar för sin öppna relation med Madame De Montespan. I Sverige dröjde det ända till 1700-talet innan en gift kung höll sig med en officiell mätress. .
[4] Denna text bygger i stort på https://sv.wikipedia.org/wiki/Elizabeth_Blount. Se även Henrik VIII:s sex hustrur av Antonia Friser i svensk översättning  1995  s.70-71, 96-97 och 121-122.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar