Historien kring ett fotografi- Det sista resonemangsäktenskapet

Vid första ögonkastet ser det ut som en familjeidyll – mamma, pappa, barn. Men om man tittar närmare börjar man undra. Den unge mannen(25 år), ser tafatt ut där han sitter på soffkanten med barnet i famnen. Det verkar närmast som om någon lämpat en främmande människa i hans armar, kanske för ett representationsfoto. Hela gestalten verkar fråga betraktaren: ”Vad i herrans namn ska jag ta mig till med detta paket och vems är det förresten”. Kvinnan är yngre(knappt tjugo år). Hon sitter bredvid mannen med barnet men har blicken riktad stelt framåt. Det finns egentligen ingenting som antyder att hon är gift med mannen eller mor till barnet. Ändå är det ett gift par man ser på bilden: Han heter Wilhelm, är svensk prins och son till Gustav V som varit kung bara några år. Hon heter Maria och är rysk storfurstinna. Hennes kusin Nikolaj är tsar men ständigt hotad av revolutionärerna. Barnet, klädd i klänning, är deras son Lennart. Längst ner på bilden står årtalet: ”1909”. Det betyder att pojken på sin höjd är sju månader gammal. Han föddes i början av maj det året.

Fotografiets intryck av stelhet och tafatthet är inte falskt. Äktenskapet mellan Maria Pavlovna och prins Wilhelm var ett av de mest misslyckade i svensk kunglig historia. Partiet hade arrangerats i gammal kunglig stil, som ett resonemangsparti mellan två furstehus. Kanske önskade tsarhovet få närmare förbindelse med Rysslands gamle arvfiende, som visserligen för länge sedan släppt alla stormaktsambitioner men som ändå låg nära St Petersburg och vars krigsmakt var förhållandevis stor. Fanns det kretsar vid hovet i Stockholm som önskade balansera det tyska inflytandet från kronprinsessan(senare drottning), Victoria eller var det tvärtom så att drottningen och den tyskfödda storfurstinnan Elisabet,(kallad Ella), som var barndomsvänner, båda ville markera sin vänskap genom att förena sin älsklingsson och skyddsling i ett äktenskap? Hur som helst togs de första stegen kort efter 1905, ett omtumlande år i både Sverige och Ryssland.  Den unga storfurstinnan Maria(Marie i familjen), hade förberetts för ett politiskt äktenskap under hela sin barndom men kände sig ändå oerhört kränkt när hon vid 16-års ålder förstod att hennes ”faster” Ella var invecklad i långt gångna  planer att gifta bort henne med en svensk prins.[1]  Det var som om hennes åsikt i ämnet överhuvudtaget inte hade något värde. Maries egen far och andra släktingar tycke också att det hela gått alldeles för fort och lyckades få saken uppskjuten något år men planerna på giftermål fanns kvar. Det tilltänkta paret hade sporadisk kontakt. Fästmannen, en yngre son till den nye svenske kungen Gustav V, verkade snäll men fruktansvärt blyg och tafatt. Efter en tid försökte Marie bryta förlovningen men ett brev från prins Wilhelm, där denne betygade sin kärlek och sorg vid tanken att förlora henne, plus den egna släktens påtryckningar fick henne att fortsätta med projektet.[2] Fortfarande kändes det som omgivningen struntade fullständigt i hennes känslor, vilket förmodligen i stort sett var sant. Vigseln ägde slutligen rum i Tsarskoje Selo i maj 1908.[3] Marie var 18 år, Wilhelm nästan 24. På många sätt blev vistelsen i Sverige en glad tid för Marie. Hon var ung och levnadsglad och tycks haft lätt att få vänner. Inom familjen var det Gustav V som tog sig an nykomlingen och mellan dem uppstod en varm vänskap som varade livet ut. Marie, som aldrig hade haft någon riktig far, kallade snart svärfadern för ”pappa”. Hon hade också fått lära sig svenska innan hon reste hemifrån, vilket inte var svårt i en stad som Petersburg. Detta underlättade naturligtvis kontakten med den nya omgivningen. Maries ungdom och det faktum att hon kom från en ganska frigjord furstekultur, där man gärna slog sig lös utanför hovceremonielet, gjorde att hon ofta tog sig för saker som inte slog an vid det mindre och striktare hovet i Stockholm, noga övervakat av den ordningsamma drottning Victoria. En gång for hon med häst och vagn i sken genom huvudstaden i sällskap med HM konungen. Marie var kusk.[4]  Ett annat nöje var att åka skridskor på silverbricka nedför trapporna hemma i villan på Djurgården. Andra nöjen var snarare kreativa än busiga men ändå ganska vågade vid ett hov där kungligheter fortfarande förväntades avhålla sig från ”folkliga” sysselsättningar, som att gå en kurs på konstfack i Stockholm(då tekniska skolan), eller, till trädgårdsmästarens blygsel, testa att klippa gräsmattan hemma på egen hand.[5]  Man kunde också spela bandy i svägerskan Margaretas klubb eller hänga med kungen på jaktresor och nog var det skojigt att ha fest hemma i villan och uppträda tillsammans med Wilhelm i rysk dräkt. Men ack, allt detta var bara ytliga nöjen för att fylla ut de långa dagarna i ett främmande land vid ett kallt, strikt hov. När man i efterhand läser Maries beskrivning av sitt äktenskap, återgiven i sonen Lennarts memoarer, framstår det närmast som ett under att paret alls fick barn. Det ”dröjde länge” innan den blyge Wilhelm ens vågade röra vid sin hustru.[6] Det finns flera vittnesmål om prins Wilhelms varma humor och levnadsglädje i glada vänners lag men antingen var han verkligen blyg för sin hustru eller var personkemin helt enkelt fel. Marie tyckte sig inte komma nån vart med honom. Han verkade så nöjd med allting och aldrig ville han riktigt prata om ett ämne, verkligen diskutera något. Att svärmodern yrkade på att Marie skulle tituleras ”Kejserlig höghet” medan maken bara var ”Kunglig höghet” hjälpte knappast upp saken.[7] Inte heller den omständigheten att Maries hemgift fått bekosta byggandet av en ståndsmässig bostad åt paret, samt hovhållningen i huset. Till allt detta kom det skvaller som är så vanligt kring nykomlingar i hovkretsar och som ytterligare underblåstes av att prinsessan ofta red ut i sällskap med unga officerare, detta när alla som kände dem närmare visste att allt inte var som det skulle mellan makarna. Herre Gud, tänkte den unga kvinnan för sig själv: ”Ska jag leva resten av livet med denne unge gubbe och omgiven av hans idiotiska familj”.[8] När paret på hösten 1913 reste till Berlin för att representera Sverige passade Marie på. Hon förklarade helt enkelt att hon tänkte lämna sin man och reste från Berlin till sin far i Paris. Hon hade gjort upp allt med sin bror Dimitri. Därefter gick skilsmässan förvånansvärt snabbt, som om man på alla håll hade dåligt samvete över det illa planerade och hastigt genomförda äktenskapet. I december var allt klart. Äktenskapet hade varat i fem år.[9]

Det gick naturligtvis många rykten beträffande orsaken till vad som hänt men vad man än tror om dessa rykten är Maria Pavlovnas agerande ett tydligt tecken i tiden: Kungligheter fann sig inte längre i att behandlas som handelsvaror och giftas bort med främlingar i ”statsnyttans” intresse. Äktenskapet mellan prins Wilhelm och Maria Pavlovna var det sista(?) resonemangsäktenskapet i Sveriges kungahus.            

             

---

[1] Elisabet var gift med Maries farbror Sergej. Paret hade tagit hand om flickan och hennes yngre bror sedan deras far, storfurst Paul(kallad Pavel), gift om sig med en kvinna av icke kunglig börd och förvisats från Ryssland. Sergej mördades år 1905 och därefter var Ella i praktiken Maries förmyndare. Det kan tilläggas att Pavel var den förste av tre ryska storfurstar som på kort tid förvisades på grund av ”olämpligt ”giftermål. Hans dotterson Lennart Bernadotte följde exemplet och blev den förste av tre svenska prinsar som på kort tid förlorade titel och arvsrätt för ”olämpligt” giftermål.

[2] Detta brev var med säkerhet dikterat av prinsens familj.

[3] Enligt en uppgift som återges i Agnet Ulfsäter-Troells bok Drottningar är också människor sex kvinnoöden på Stockholms slott(1996), vigdes de av dåvarande biskopen i Lund. När han efteråt fick frågan på vilket språk vigseln förrättats svarade han: ”På skånska”. Om detta är sant är det med säkerhet enda gången en rysk furstinna vigts på skånska i Petersburg. En annan fråga är hur många av gästerna(svenskarna inberäknat), som förstod vad som sades vid altaret.  

[4] Eftersom Gustav V gillade snabb bilkörning, en hobby som för övrigt gått i arv i släkten, tyckte han nog bara det var kul. Vad övriga trafikanter ansåg är en annan fråga.

[5] Med tanke på att maskinen var tung och åbäkig och dessutom saknade motor får detta ses som en verklig prestation.  

[6] Längre än tre månader kan det rimligen inte ha tagit, eftersom bröllopet hölls 3 maj 1908 och sonen föddes nästan på dagen ett år senare. Detta är långt ifrån rekord i fråga om väntan på graviditet i ett kungligt äktenskap.

[7] De anställda löste den onekligen kinkiga titelfrågan genom att helt enkelt benämna husets fru som ”Hertiginnan”, dock inte när drottningen var i närheten.

[8] Ungefärligt citat ur hennes dagbok, återgivet i sonens memoarer.

[9][ Denna text bygger huvudsakligen på Lennart Bernadottes memoarer, Käre prins God natt”/1977), kapitlen ”Oakhill” och ”Marie”, och Staffan Skott, Romanovs, tsarsläkten, vilka var de, vad blev det av dem(1989), s. 181-190