Storkyrkan - Sveriges Notre-Dame?

När Notre-Dame i Paris började brinna på kvällen 15 april 2019 samlades människor för att be Gud bevara katedralen. Det spelade ingen roll om man var troende eller inte – nu gällde det att göra allt för att rädda klenoden, även böner till en eventuellt existerande allsmäktig Skapare. Sedan 1200-talet har Notre-Dame stått där den står än idag och alla franska kungar, statsmän och kulturpersonligheter sedan dess har någon gång besökt kyrkan, vare sig det gällt vigslar, begravningsakter, eller konserter. Notre-Dame är betydligt mer än en vanlig kyrka – det är en fransk nationalsymbol. Omedelbart efter branden kungjordes det att katedralen skall återuppbyggas och på en dryg vecka hade man fått ihop 1 miljard Euro till arbetet.

För två veckor sedan besökte jag Storkyrkan i Stockholm för att delta i en minneskonsert över Gustav III:s kröning som ägt rum just där på dagen 250 år tidigare. Medan jag lyssnade på musiken under valven och reflekterade över det förgångna, slog mig frågan – skulle stockholmarna samlas och be Gud om hjälp om Storkyrkan stod i lågor och skulle det göras en nationalinsamling för att bygga upp den?  Ett näraliggande positivt exempel är återskapandet av Katarina kyrka i samma stad efter branden i maj 1990. Den gången beslöt man att kyrkan skulle återuppbyggas, dels därför att församlingen hade stort behov av den, dels därför att den ansågs vara ett viktigt inslag i stadsbilden. Det krävdes dock en mindre utredning för att avgöra saken och Sverige som land var nog knappast lika engagerat som Frankrike är för Notre-Dames återuppbyggnad.[1] Inte heller Storkyrkan är vid första ögonkastet en svensk nationalsymbol, åtminstone inte utan konkurrens. Domkyrkan i Uppsala kan med minst lika stor rätt göra anspråk på den positionen. Vårt första ärkebiskopsstift grundades i Uppsala 1164 – Stockholm fick överhuvudtaget ingen biskop förrän under andra världskriget och är inte ett ärkestift.[2]   Svenska kungar kröntes som regel i Uppsala fram till stormaktstidens slut och kungar som Gustav Vasa begravdes också där. Stockholms så kallade skyddshelgon sankt Erik har sina reliker eller åtminstone relikskrin i Uppsala. Ändå kommer man inte förbi Storkyrkans särskilda betydelse i Sveriges historia. Precis som Notre-Dame ligger den i sitt lands huvudstad och helt nära det kungliga slottet.[3] Bygget av den första kyrkan inleddes kort efter Stockholms grundande och under de närmaste cirka 300 åren genomfördes regelbundet flera ny- om och tillbyggnader.[4] Även om de flesta monarker fram till Ulrika Eleonora 1719 krönts i Uppsala har Sorkyrkan(eller sankt Nikolai kyrka, som det mer sakrosankt klingande namnet lyder), upplevt flera dramatiska situationer, inte minst i samband med kröningar. Det var här ”Kristian Tyrann” kröntes en dag i november 1520. Några dagar senare utspelades Stockholms blodbad borta på Stortorget. Vaktknektar stod utposterade på vägen från kyrkan till torget. Skriken från de dömda måste ha hörts in i templet, om någon fanns där som kunde lyssna. Blodbadet banade vägen för Gustav Vasas tronbestigning och, indirekt och på sikt, formandet av det moderna Sverige. Nära 50 år efter kung Kristian kröntes krogpigan Karin Månsdotter till drottning i samma kyrka, efter att dagen innan ha vigts vid kung Erik – enda gången en svensk kvinna av folket smyckats med kunglig krona och därmed erhållit nästan gudomlig status. Två månader senare kapitulerade Erik XIV för övermakten och överlämnade sig till sina bröder, även det i Storkyrkan. Det är inte bara spännande kröningar som ägt rum härinne. Här stod Olof Pederson – Olaus Petri, uppfylld av sin övertygelses nit, och predikade den nya protestantiska läran i det likaledes nya påfundet predikstol. Förutom nya trosläror passade han på att ge en och annan känga åt kungamakten också när han ändå var i farten och lär ha varit en av dem som beställt den berömda ”vädersolstavlan”, Stockholms äldsta avbildning som alltjämt hänger på sin plats i kyrkan, om än inte i original. Dessutom anklagades Olof för att ha varit delaktig i eller medveten om en plan att spränga Gustav Vasa i luften just i Storkyrkan. Trots allt detta fick han behålla huvudet och ligger ännu idag begravd under trappan till sin kära predikstol.[5]  I takt med Stockholms ökande betydelse som rikets administrativa centrum och huvudstad har också Storkyrkan blivit allt viktigare. Från Adolf Fredrik till Oscar II kröntes med ett undantag de svenska kungarna här.[6] Även om just denna ceremoni upphört sedan ett drygt sekel används kyrkan fortfarande till officiella högtidligheter, som gudstjänsten vid riksdagens öppnande. Kungliga bröllop hålls i regel här. Prominenta personer brukar få sin begravningsakt I Storkyrkan. Ett närliggande exempel är Astrid Lindgren, som vid sin död 2002 bestods en avskedsceremoni som knappt står forna dagars kungabegravningar efter i prakt och pompa, samtidigt som den genomfördes med pietet och värdighet.[7] Ibland förekommer utställningar i kyrkan.

Sankt Nikolai kyrka i Stockholm är således både ett minnesmärke över stadens och landets historia och en högst levande kulturell och religiös institution. Även om den kanske inte är lika berömd som Notre-Dame är den definitivt värd att bevaras för kommande generationer. Om olyckan är framme får vi hoppas att svenskarna i allmänhet och stockholmarna i synnerhet vaktar och vårdar sin katedral lika mycket som fransmännen och parisarna.                   

---

[1] Bör kanske nämnas att undertecknad inte var i Sverige då Katarina brann.

[2] Lund blev eget stift ett sekel före Uppsala och ärkestift 1104. Det var dock som bekant danskt till 1658. Å andra sidan var biskopen i Lund länge nordiska kyrkans primas, varför Lunds domkyrka kan ses som en symbol för nordisk enhet.

[3] Under medeltiden residerade de franska kungarna på Ïle de la Cite, i närheten av Notre-Dame. Följande seklers oroligheter och inbördeskrig gjorde dock att kungarna med tiden drog sig allt längre inåt staden, för att under Ludvig XIV förlägga sitt residens i Versallies utanför Paris. 

[4] Naturligtvis har förändringar genomförts även senare, särskit under 1700-talets tidigare del. Kyrkor hör till den kategori offentliga byggnader som aldrig blir riktigt avslutade.

[5] Vid ett besök i kyrkan för några år sedan upplystes jag om att stockholmarna på sin tid lite vanvördigt men också folkligt humoristiskt kallat sin herde ”Olle i korgen”, med anspelning på den nymodiga predikstolen. Vid ett annat tillfälle har jag haft äran att sitta bredvid reformatorns kista under ett musikevenemang vars innebörd jag i skrivande stund inte erinrar. Förmodligen placerades kistan under predikstolen för att inspirera efterföljande kyrkohedar till fortsatt nit i ämbetet eller kanske i tanke att hugsvala den dödes ande medelst helgad musik och sång.   

[6] Gustav IV Adolf kröntes i Norrköping år 1800.

[7] Astrid Lindgrens Begravning (SVT 2002) - YouTube.