Den siste frillosonen - greve Gustav Carlson

 

Att Sverige inte är de kungliga bastardernas land har berörts här många gånger. Även om det naturligtvis förekommit, inte minst under Vasatiden, att svenska kungar och prinsar haft barn utom äktenskapet är det ytterst få av dem som gjort karriär politiskt i stil med länder som Frankrike eller England, där utomäktenskapliga kungabarn grundat mindre dynastier – någon gång till och med skapat egna kungahus.[1] Att svenska kungliga bastarder så sällan gjort lycka i sitt fädernesland beror delvis på ren otur – Erik XIV fick helt enkelt inga söner med sina frillor före Karin Månsdotter och hertig Johan(senare Johan III:s) söner utom äktenskapet avled alla tidigt.[2] De undantag som finns, som Gustav Gustafsson av Wasaborg), Gustav II Adolfs son med en holländsk borgarkvinna), har oftast inte lyckats särskilt bra med att skapa sig en ställning i Sverige, om det nu berott på egna fel eller motstånd från kungar eller andra myndighetspersoner. Kanske Sverige ansetts för litet, eller ”moraliskt högtstående”, att gynna resultaten av sina kungars snedsprång. Den i vår tid mest kände kunglige svenske frillosonen är utan tvekan Carl Carlsson Gyllenhielm, den blivande Karl IX:s son med en kyrkoherdedotter, som avled vid nära 80 års ålder 1650. Hans framgångsrika karriär som ämbetsman och politiker utgör det stora undantaget ifråga om Sveriges kungliga bastarder. 

Den siste svenske kunglighet i tidigmodern tid som höll sig med ”frillor” före äktenskapet var drottning Kristinas kusin, blivande Karl X Gustav. I motsats till de flesta kungar var det modern som utgjorde föreningsband till det land där han kom att härska. Hon var barnbarn till Gustav Vasa, dotter till Karl IX i första äktenskapet och beskrivs som en både varmhjärtad och klok kvinna. Fadern var en tysk småfurste, pfalzgreve Johan Kasimir och hade slagit sig ner i hustruns hemland sedan hans egendomar härjats i det begynnande trettioåriga kriget. Äldste överlevande sonen Karl Gustav föddes på Nyköpingshus 1622. Ingen kunde bestrida pojkens svenska härkomst men att fadern var utlänning låg honom ändå i fatet. Han ansågs nog förnäm att få sin uppfostran övervakad av självaste rikskansler Axel Oxenstierna, men inte utan vidare få ett ämbete inom den expanderande svenska förvaltningen. För ungdomar av småfurstesläkt återstod vid denna tid i stort sett bara krigaryrket och Karl Gustav visade sig kompetent för sin uppgift då han vid knappa tjugo år anslöt sig till svenska armén i Tyskland under fältmarskalken Torstensson. Han avancerade från ryttmästare till överste och så småningom till högste befälhavare för alla de svenska styrkorna på kontinenten.

Att denne soldat med kungligt påbrå gjorde sig ett visst namn som kvinnojägare förefaller historiskt sett ganska naturligt. Både Fredrik I och Karl XIV Johan gjorde militär karriär innan de besteg svenska tronen och tycks ha gjort en och annan erövring bland ”det täcka könet” under åren i fält – även om Fredrik I:s eskapader minst sagt gick till överdrift också efter tronbestigningen.[3]   Exakt hur många älskarinnor och utomäktenskapliga barn Karl Gustav hade vet man inte med säkerhet. Under sonsonen Karl XII:s regering ansåg sig en forskare med tillgång till arkiven kunna fastslå att den blivande kungen fått tre söner med tre kvinnor av skiftande stånd – han hade gjort såväl borgardöttrar som pigor sin kur.[4]  Den av pojkarna som nådde längst i karriären var Gustav Karlsson, som blev både krigare och adelsman. Han var det enda utomäktenskapliga barn som kungen officiellt erkände och definitivt den som hade förnämast ursprung – modern var dotter till en rådman i Stockholm som Karl Gustavs far hade nära affärer med. Hennes föräldrar, i synnerhet modern, såg noga till att slå mynt av sin dotters höga förbindelse, vilket man kan se i räkenskaperna. Pojkens mor skall ha fått arrende på en gård i Skåne 1655, alltså innan landskapet ännu införlivats med Sverige.

Gustav Karlsson föddes 1647, innan hans far blivit tronföljare. De första åren uppfostrades han av den gamle Carl Carlsson Gyllenhielm, vilken dock avled när pojken var tre år.[5] Senare togs han om hand av sin fars lärda vänner i Uppsala, som sände honom på den vanliga bildningsresan för adliga ungdomar i Europa, När Gustav kom hem hade fadern avlidit och den kunglige bastarden togs om hand av ingen mindre än sin ”styvmor”, änkedrottning Hedvig Eleonora, som sade sig göra detta ”till kärlig ihågkommelse av min salige herre”.[6] Gustav blev krigare liksom sin far och tjänstgjorde både i Sverige under halvbrodern Karl XI:s skånska krig och utomlands under olika fanor. Av särskilt intresse är att han 1689 tjänstgjorde i de trupper som under Wilhelm av Oranien invaderade Storbritannien i ”den ärorika revolutionen”.

Gustavs storhetstid i Sverige begränsade sig emellertid till Karl XI:s första tid på tronen.  1674 adlades han med namnet Carlson och upphöjdes i grevligt stånd.  I likhet med så många andra högadelsmän drabbades han dock hårt av halvbroderns reduktionsbeslut 1680. Grevskapen fråntogs honom, han nekades ett ämbete som riksråd. och fann för gott att lämna Sverige. Med tanke på att Karl XI var lika sträng mot sina övriga släktingar, inberäknat fastern Maria Eufrosyne, skall detta nog inte ses som personförföljelse utan ett utslag av ”Gråkappans” obönhörliga logik – ingen mannamån, lika för alla.[7]   

Den besvikne greve Gustav lämnade Sverige och slog sig ned på en av sina tyska egendomar. Här gjorde han sig känd för sin digra boksamling. Han avled vid dryga sextio års ålder efter ett barnlöst äktenskap.[8]

---

[1] Som Tudor i England.

[2] På kvinnosidan har de lyckats bättre. Både Erik XIV och Johan III efterlämnade utomäktenskapliga döttrar som genom förnämliga giften grundat egna släkter med förgreningar inom sentida svensk och finsk aristokrati, samt säkerligen med kopplingar till många icke adliga svenska och finska medborgare. Därtill kommer utomäktenskapliga ättlingar till sådana perifera kungligheter som Johan III:s yngre son, hertig Johan av Östergötland

[3] Ett i Sverige mindre känt exempel är den engelske medeltidskungen Edvard IV, som tidigt gjorde karriär som krigare och lär ha skrutit med att aldrig ha våldtagit någon av de kvinnor han haft kortare eller längre förhållanden med.

[4] I sitt program för SVT 1998 konstaterar Herman Lindqvist att antalet på Karl Gustavs utomäktenskapliga döttrar är obekant: ”Det var ingen som räknade”.

[5] Gyllenhielm tycks mer eller mindre haft tjänst som vårdare av familjens utomäktenskapliga barn, inte så underligt med tanke på hans eget ursprung.

[6] Med tanke på att Gustav vistats utomlands största delen av faderns regering, är detta ett indicium på att kungen verkligen brytt sig om sin son och kanske vid något tillfälle lagt hustrun på hjärtat att ta hand om honom om något skulle hända.

[7] Man kan misstänka att det var änkedrottning Hedvig Eleonora som förmådde sin son att göra halvbrodern till greve och att kungens inställning till Gustav med åren försämrats.

[8] Denna text bygger huvudsakligen på Ulf Sundberg, Kungliga släktband – kungar, drottningar, frillor och deras barn.(2004), s.123-26.