Vad
tänker ni på då ni hör namnet Berchtesgaden? Den som kan sin nazihistoria vet
att Adolf Hitler hade ”landställe” i den bayerska byn vid gränsen till
Österrike och att en del av andra världskrigets drama utspelade sig där
Chamberlain besökte Berchtesgaden under sina försök att hindra kriget och det
var där Hitler fick veta att de allierade landstigit i Normandie. Några av
nazisternas byggnader finns fortfarande kvar; ”Örnnästet” och Albert Speers hus
står alltjämt som minnen över det förflutna.
Vad
inte många vet är att Berchtesgaden även spelat en liten roll i en
kärlekshistoria som på sin tid skakade det ryska tsarhovet. Några år före
första världskriget bodde en bror till tsar Nikolaus II där med sin förbjudna
kärlek.
Storfurst
Michail Aleandrovitj var yngste son till tsar Alexander III och hans hustru
Maria, född Dagmar av Danmark. Pojken var omtyckt av föräldrarna och var glad
och öppen. Han vågade rentav skoja med sin grove och ibland ganska stränge far.
Något fursteämne ansågs han dock inte vara. Ministern Witte berättar i sina
memoarer, som Radzinskij citerar, att han i anslutning till tsar Alexanders död
inför kejsarinnan uttryckt oro över att låta Nikolaus bestiga tronen, eftersom
han tydligen ansåg denne för svag för uppgiften. Tsaritsan svarade att Michail i så fall
skulle bli tsar: ”Han har ännu mindre viljestyrka”. Andra i familjen drog sig
inte för att ge ”Misja” vänliga men en smula nedlåtande öknamn.
Som
de flesta rika playboys på den tiden älskade fursten snabba bilar. Han hade
dock en otrevlig benägenhet att somna vid ratten, vilket kunde få vanskliga
följder Det behöver knappast sägas att storfursten också var förtjust i brudar
och inte heller är det förvånande att dessa kvinnor inte nödvändigtvis var av
furstlig börd.
Under
1900-talets första hälft blev det allt vanligare att europeiska furstar gifte
sig ”under sitt stånd”, trots att de ansågs bryta mot reglerna för kungligheter
och riskerade att gå miste om sin upphöjda ställning. Som bekant förlorade tre
svenska prinsar sina titlar och värdigheter på 1930-talet till följd av
”opassande” giftermål och 1936 tvingades Edvard VIII att abdikera från den
brittiska tronen efter giftermålet med Mrs Simpson. Också Tsarernas Ryssand
drabbades av sådana kriser åren före revolutionen. Flera storfurstar, bland dem
tsarens farbror Pavel miste sina titlar och måste lämna landet. Det var inte
bara det att deras tilltänkta hustrur var av låg börd; påfallande ofta var de
dessutom frånskilda, vilket inte kunde accepteras i ett ortodoxt land. År 1906
kom turen till tsar Nikolaus’ yngre bror.
Michail
hade redan 1901 blivit kär i en hovdam och planerat att fly med henne. Detta
hugskott hade dock stoppats av änkekejsarinnan Maria. Fem år senare var sonens
känslor tydligen djupare. Kvinnan han förälskat sig i denna gång hette som gift
Natalija Wulfert. Hon var några år yngre än storfursten, dotter till en advokat
och redan inne på sitt andra äktenskap, efter att ha skilt sig från sin förste
man. Kapten Wulfert tjänstgjorde vid ett gardesregemente där storfurst Michail
var överste. Natalia såg mycket bra ut. Det franska sändebudet i Petersburg
talade senare om hennes ”aristokratiskt rena ansikte”. Hennes sätt att röra sig
var behagfult, ögonen klara och sammetsmjuka. Tsarens bror bestämde sig; denna
kvinna skulle bli hans hustru.
Tsaren
vägrade, om än med tungt hjärta, att ge sitt samtycke. Men de båda älskande
lämnade Ryssland och började resa runt i Europa. Vad den försmådde äkta mannen
tänkte om detta har jag inte funnit någon uppgift om. Så småningom fick paret
en son, Georgi. Ännu var de dock inte gifta.
På
sommaren 1912 slog de sig ner i den bayerska alpbyn Berchtesgaden, vid gränsen
till Österrike.[1] Här fick
Michail nyheten att hans brorson, den ryske tronföljaren, blivit svårt sjuk. Om
pojken dog skulle Michail bli tronföljare och inte ha någon möjlighet att gifta
sig med den lågbördiga och frånskilda Natalija. Det gällde att handla raskt.
Vare sig kejsarinnan Maria felbedömt sin sons karaktär, hans kärlek gjort honom
mer energisk eller Natalija tog befälet i ett svårt läge, reste de genast till
Wien och lät sig vigas i en ortodox kyrka. Så snart ceremonin var genomförd
återvände de till Berchtesgaden och meddelade per telegram tsaren vad som hänt.
Nikolaus
II blev chockerad. Hans omedelbara reaktion tyder på att brodern vid avresan
från Ryssland uttryckligen lovat att inte gifta sig med Natalija, vilket han nu
ändå gjort. När det dessutom visade sig att tronföljarens svåra sjukdom
bidragit till giftermålet blev tsaren ”särskilt upprörd”. Säkert kände sig den
prövade fadern sviken både på ett mänskligt och på ett dynastiskt plan. För att
ändå visa god vilja gav han sin nya svägerska titeln ”grevinnan Brassova”,
medan brorsonen blev greve.
Då
första världskriget bröt ut återvände Michail till Ryssland, av allt att döma
väl mottagen av brodern, som aldrig var långsint och satte sammanhållning i
familjen före det mesta, med undantag för sin hustrus kontroversiella vänner. Tyvärr
ledde brödernas försoning på sikt till katastrof På sommaren 1918 sköts
Michail, som under några korta timmar efter broderns abdikation varit tsar,
till döds i Perm. Hans hustru och son lyckades lämna Ryssland men drygt tio år
senare dog ”greve Brassov i en bilolycka. Den vackra Natalija levde i små
omständigheter i Paris till sin egen död 1952.
[1] Robert K
Massie, vars bok om Nikolaus och Alexandra utgör huvudkällan för denna text,
anger inte var storfursten bodde. Kanske var det i familjen Bechsteins villa på
Obersalzberg eller i deras mindre hus längre upp på berget, där Hitler bodde under
sina första år i Berchtesgaden.
[1] Robert K
Massie, vars bok om Nikolaus och Alexandra utgör huvudkällan för denna text,
anger inte var storfursten bodde. Kanske var det i familjen Bechsteins villa på
Obersalzberg eller i deras mindre hus längre upp på berget, där Hitler bodde under
sina första år i Berchtesgaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar