fredag 12 mars 2021

500 år sedan första loppet!

Vilken är den historiskt sett mest berömda och betydelsefullaste sportprestationen i Sverige? Alltså inte rent idrottsligt utan i historiskt ljus? Svaret är kanske svårt i förstone men om vi istället frågar: ”Vilken idrottsprestation i Sverige genom tiderna har haft störst betydelse för vår kultur och historia”, så ligger nog Gustav Vasas ”skidtur” från Mora till Sälen och tillbaka bra till för en förstaplats. Ja, jag vet att många numera ifrågasätter detaljerna, vilken väg han tog, hur han tog sig fram osv men händelserna de där vinterdagarna 1521 påverkade otvivelaktigt Sveriges utveckling för all framtid och har i modern tid gett upphov till en skidtävling som fått avknoppningar ända borta i Kina. Förmodligen var det inte många som i söndags reflekterade över att det faktiskt gått precis 500 år sedan ”det verkliga loppet” skall ha gått av stapeln. Att den blivande kungen faktiskt var i Mora och sedan tog sig mot norska gränsen, samt att han i Sälen eller någonstans i närheten upphanns av några män som sänts ut för att be honom återvända finns det i våra dagar ingen som betvivlar. Man är numera också ense om att Gustav inte åkte skidor, varken från eller till Mora. Ändå lade han och de män som hämtade honom tillbaka grunden till världens mest berömda skidtävling. Alltså kan man säga att Gustavs första stora insats för Sverige, utan att han någonsin visste det, var att grunda Vasaloppet. De flesta som gått i mål i Mora brukar känna sig lyckliga att ha utfört loppet. För Gustav var det tvärtom. Det var i och med återkomsten till Mora som kampen började på allvar. Den skulle vara i nära 40 år innan hans svåra lopp slutligen var över. För Gustav själv verkar färden Mora-Sälen och tillbaka inte ha varit av större betydelse. När biskop Peder i Västerås, av allt att döma delvis på sin herres diktamen, långt senare nedtecknade sin krönika över kungens öden nämnde han knappt vandringen från Mora. Det enda som berättas är att Gustav, efter att ha misslyckats att värva morabönderna, dragit vidare mot Norge. Det väsentliga är att folket i Mora kort efteråt fått nya underrättelser om ”Kristian Tyranns” framfart och skickat bud för att förmå den unge adelsmannen att återvända. En av dessa kurirer skall ha burit det legendariska namnet Engelbrekt. Jämte honom sändes även ”någre andre skidekarlar” ut.[1] Krönikören berättar att de färdades ”genom natt och dag” i skogarna för att söka efter flyktingen innan de slutligen fann honom i Lima socken nära gränsen till Norge.[2] Den underliggande meningen är tydlig: Vad hade hänt om de senfärdiga bönderna inte ändrat sig i tid och hunnit upp sin blivande härskare. Hur hade det då gått med svenskarna! Vad beträffar själva mötet sägs endast att dalkarlarna bett Gustav ”för Guds skull att han nu ville vända om igen och komma dem till hjälp och undsättning”, varpå Gustav följt dem tillbaka till Mora. Senare tiders barn har velat göra scenen mer färgstark. August Strindberg, som annars gärna förminskade historiens traditionella hjältar, låter i slutscenen av sitt drama ”Gustav Vasa”(1899), den forne skidlöparen Engelbrekt påminna kung Gustav om hur denne vid deras möte vid norska gränsen i gåva givit honom en dolk och sagt: ”Om du behöver mig en gång, så kom bara”.[3]  Om denna romantiska scen verkligen inträffat kan man förmoda att majestätet på äldre dagar låtit Peder Svart ingående beskriva händelseförloppet, vilket icke är fallet. Det är likaledes att anta att konungen, om han varit i stånd att åhöra Strindbergs drama, i hög grad uppskattat scenen med dolken och beklagat att han inte själv kommit på att nedteckna en dylik episod. Sanning eller saga, legend eller fakta, kvar står ändå att Gustav Vasas äventyr i Dalarna och den lyckliga upplösningen i trakten av Sälen format Sverige för alltid. Om inte kurirerna från Mora hunnit upp Gustav i tid är frågan om Sverige överlevt som självständig stat eller, liksom Norge, för flera århundraden blivit en del av Danmark. Händelserna för 500 år sedan kring årsskiftet 1520-21 är väl värda att ihågkommas med världens mest kända skidtävling.                      



[1] Det är med andra ord möjligt att de som sänts att hämta Gustav Eriksson åkt skidor även om han själv inte gjorde det. Vad beträffar det redan 1521 legendariska namnet Engelbrekt kan Peder Svart eller kungen själv ha hittat på detta namn för att förstärka dramatiken och storslagenheten kring mötet i trakten av Sälen. Frågan är å andra sidan om den allt annat än historieromantiskt lagde Gustav Vasa verkligen varit mäktig den sortens förslagenhet. Det är alltså tänkbart att skidlöparen verkligen delade namn med upprorsledaren från 1400-talet. Gustav Vasas krönika av Peder Svart, utgiven av Gunnar T. Westin 1964, s. 39.

[2] Sälen hörde vid denna tid till Lima socken.

[3] Enligt en berättelse som Strindberg uppenbarligen studerar i samband med författandet av sitt drama skall scenen med dolken i själva verket ha utspelats under ett tidigare skede av äventyren i Dalarna, August Strindbergs samlade verk no 41 ”Folkungasagan, Gustav Vasa Erik XIV”.(1992), s. 318 och 502.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar