Antik vapenvägrare gav reformator sitt namn - Martin av Tours

 

10 november är Mårtensafton, eller Mårtengås som skåningarna säger. Länge trodde jag att dagen fått sitt namn efter Martin Luther, som föddes 10 november 1483. Det är i själva verket tvärtom – Luther fick sitt förnamn efter det katolska helgon som faktiskt förknippas med både 10 och 11 november, biskop Martin(på svenska ofta stavat Mårten) av Tours.   

Martin levde på 300-talet och kom från romerska provinsen Pannonien, dagens Szombathely i västra Ungern. Fadern var soldat i romerska armén och hade tydligen gjort bra ifrån sig eftersom han uppnådde status av veteransoldat. Han tilldelades land i trakten av nuvarande Pavia i norra Italien, dit familjen flyttade då Martin ännu var liten.    Som många äldre generationer genom tiderna önskade fadern att sonen skulle gå i hans fotspår och som ofta är fallet hade sonen egna planer. Denna gång spelade religiösa motsättningar en särskild roll. Kristendomen hade vid denna tid accepterats av romerska statsmakten men var ännu inte allenarådande, särskilt inte i de högre samhällsklasserna. Mårtens föräldrar bekände sig till de gamla gudarna medan sonen drömde om att tjäna de kristnas gud. Redan vid tio års ålder gjordes han redo för dop men av någon anledning blev det inte av, kanske beroende på fadern. Vid omkring 15 års ålder kom Martin slutligen till armén där han så småningom fick tjänst i en rytteriavdelning som ofta tjänade som livgarde åt kejsaren då denne var på resa.[1] Som regel var förbandet stationerat i Gallien, ungefär dagens Frankrike och Tyskland. Enligt legenden hade den unge mannen under sin tjänstgöring en stark religiös upplevelse: En tiggare i trasor uppenbarade sig för honom. Martin slet sin mantel i två delar och gav den ena halvan åt den fattige mannen. Följande natt såg han Jesus iförd den halva klädnaden och förstod att det var honom han mött. Nästa morgon var manteln åter hel. Därmed var eventuella tvivel på kristendomen undanröjda och Martin lät döpa sig. Han skall ha stannat i armén ytterligare två år men soldattjänsten blev honom alltmer motbjudande. Inför ett väntat fältslag mot kristna trupper förklarade han sig vara förbjuden att döda trosbröder. Martin anklagades för feghet och fängslades men erbjöd sig trotsigt att ställa sig framför fienden, naken och ”beväpnad” endast med ett kors. Domarna ville ta honom på orden men just då kom budet att fienden begärt förhandlingar. Kanske Martins överordnade tog detta som ett tecken att pojken verkligen stod i förbindelse med högre makter. I vilket fall som helst släpptes han fri och kunde lämna tjänsten. Livet som en Guds tjänare hade börjat. Martin var nu omkring tjugo år.

Martin anslöt sig till biskop Hilarius av Poitiers och blev något av dennes lärjunge Det faktum att prelaten var född hedning och konverterat till kristendomen bidrog säkert till deras vänskap. Martin deltog i sin mentors kamp mot arianismen som vid mitten av 300-talet hade en relativt stark ställning, inte minst vid kejsarhovet.[2] Både Hilarius och hans skyddsling förföljdes och tvingades till en tids exil, tidvis gemensam, på en ö i liguriska havet. Under vistelsen där skall Martin varit nära att dö efter att ha förtärt giftiga örter. Han bad till Gud och tillfrisknade.

Efter återkomsten till fastlandet i början av 360-talet skapade Martin ett eremitage åt sig i nuvarande staden Ligugé, söder om Poitiers. Han drog till sig många anhängare och konvertiter.[3] Eremiten företog regelbundna missionsresor och blev alltmer känd i det nuvarande Frankrike.

Den händelse som i vår tid främst förknippas med Martin inträffade år 371, då han utsetts till biskop av Tours. Enligt legenden skall eremiten, som nu antas ha varit mellan 35 och 55 år, ha försökt undkomma sin upphöjelse genom att gömma sig bland gässen i en lada. Djurens kacklande avslöjade dock var rymlingen fanns och han tvingades acceptera utnämningen. Händelsen skall ha inträffat 11 november 371.[4]    Vare sig legenden är sann eller inte fortsatte Martin sitt liv som omväxlande missionär och eremit i ytterligare omkring 25 år innan han avled 7 november 397, mellan 61 och 81 år gammal.[5] Han begravdes tre dagar senare 11 november, samma dag som upptäckten i ladan skall ha ägt rum. När Martin Luther döptes, nära1100 år senare, 11 november 1483, var det helt naturligt att namnge honom efter datumets särskilda helgon.[6]                  

---

[1] Detta tyder på att Martin, oavsett motviljan att bli soldat, måste ha ansetts som pålitlig och kompetent. 

[2] Arianerna förnekar Kristi gudom. Kristus är visserligen det främsta a Guds verk men inte gudomlig.

[3] Så småningom uppstod här ett kloster som ansågs vara det äldsta i Västeuropa, eller åtminstone Frankrike. Trots att verksamheten periodvis upphört på grund av krig och revolutioner har klosterliv bedrivits på platsen i nära 1700 år. Nuvarande klostret tillhör benediktinerorden Från Wikipedia.    

[4]  Det finns flera versioner av berättelsen. Seden att äta gås på Mårtens afton(10 november), anses vara ett straff för att dessa tamfåglar avslöjat Martins gömställe. Med tanke på att detta skall ha bidragit till hans värdighet och rang, borde väl gässen snarare belönas än bestraffas.

[5] Vissa källor säger att Martin föddes 316, andra 336.

[6] Denna text bygger huvudsakligen på Martin of Tours - Wikipedia och på Martin av Tours – Wikipedia.