Drottningen som talade skånska

Frankrike är ett land som Sverige haft många förbindelser med genom historien, inte minst på kunglig nivå. Gustav III kallade en gång Frankrike för Sveriges ”äldste bundsförvant”. Genom att på sin tid ge pengar till det svenska deltagandet i trettioåriga kriget bidrog Frankrike aktivt till skapandet av den svenska stormakten. 1772 hölls franske kungen underrättad om Gustav III:s planer på en statskupp. Vår nuvarande kungafamilj kommer som bekant från Frankrike och en del av familjenamnen påminner om det; Prins Eugene fick sitt namn efter Napoleons styvson, som för övrigt var morfar till Carl XV och Oscar II. (Eugene fick dessutom tillnamnet Napoleon, vilket jag till min överraskning upptäckte då jag för några år sedan läste en gammal Sveakalender där namnen på familjens dåvarande medlemmar stod uppräknade). För den som läst sin 1700-talshistoria är det förmodligen vänskapen mellan Marie Antoinette och Axel von Fersen som är mest bekant när det gäller kontakter mellan Sverige och det franska kungahuset. De båda länderna har dock aldrig gått så långt att de förenat sina dynastier genom äktenskap, även om Gustav III lär ha varit inne på tanken. Sverige har troligen ansetts för obetydligt från fransk sida.

En fransk drottning utöver Marie Antoinette har dock haft ett särskilt förhållande till Sverige och till och med behärskat konsten att tala skånska, vilket torde vara unikt bland kungligheter på den europeiska kontinenten och kanske även ställer sig svårt för högheter som vuxit upp i Stockholm. Kvinnan i fråga var Ludvig XV:s gemål Maria Leszczynska, dotter till kung Stanislaw av Polen. Under påtaglig press från svensk sida hade denne adelsman satts på Polens tron 1704, då dottern bara var något år gammal. Till följd av de svenska motgångarna mot Ryssland avsattes han dock snart och efter diverse irrfärder hamnade han och familjen i Kristianstad.  Några särskilt spännande upplevelser, ur svenskt historiskt perspektiv, tycks man inte haft under denna tid men familjen besökte skånska adelsmän och gjorde sig populär i sällskapslivet i trakten. Vid ett tillfälle avlades visit hos Karl X Gustavs änka i Stockholm. Så småningom bosatte sig de kungliga flyktingarna inom den svenska kungafamiljens tyska domäner. Här stannade man till efter Karl XII:s död, då man fortsatte till Frankrike. Intrycket är att familjen levde någorlunda ståndsmässigt men inte överdådigt. Även om den avsatte kungen hade kontakter vid hovet bodde familjen inte i Versallies utan i Alsace.

I början av 1720-talet rådde ett allvarligt läge vid det franska hovet. Den unge Ludvig XV saknade arvingar och om han plötsligt avled skulle dynastin Bourbon dö ut, med alla de komplikationer en sådan situation brukade medföra. Att valet av drottning föll på den politiskt obetydliga Maria tycks dels ha berott på att hon vid 22 års ålder snabbt kunde förväntas avla en tronföljare, dels just på hennes obetydlighet; hon ansågs inte utgöra ett hot mot någon fraktion, vare sig i Versallies eller utrikespolitiskt.  Ändå ojade sig många över att dottern till en avsatt marionettkung skulle tillåtas bestiga den ädla franska tronen. Vad man än tyckte visade sig Maria vara ett gott val. Hon födde 10 barn, av vilka sju blev vuxna. Hon uppfyllde också den traditionella kungliga plikten att utöva välgörenhet och hennes anspråkslösa levnadssätt ställdes snart i kontrast till den nöjeslystne och otrogne Ludvig XV:s. Man bör dock hålla i minnet att det var drottningen som alltmer drog sig undan det fysiska samlivet med kungen, så att han i viss mån kan anses haft rätt att söka sällskap på annat håll.  Man får samtidigt intrycket att hon inte var alldeles obetydlig. Hon brevväxlade med tidens tänkare och agerade sponsor för artister. Dessutom skrev hon anonyma pamfletter som ironiserade över hovlivet. Det är således fullt möjligt att hon kunnat spela en betydelsefull politisk roll om kungen sett henne som något mer än sexualpartner och producent av arvingar. En kategori gäster var särskilt angelägna att träffa drottningen; de svenska sändebuden som alltid fick ett glatt: ”Var hälsad kära hjärta”, på bredaste Kristianstadmål. 

Maria Leszczynska dog vid 65 års ålder 1768. Hon hade då varit fransk drottning i 43 år, längre än någon annan.