Frågan om
vilka människoöden som förtjänar att ihågkommas av eftervärlden har debatterats
sedan historieskrivningens begynnelse under antiken. Det brukar sägas att
männen fram till vår tid dominerat bilden av det förgångna och att dessa män
dessutom oftast tillhört samhällets övre skikt. Detta är en sanning med
modifikation. Förvisso har individer ur samhällets toppskikt, oavsett kön, lättare
att sätta avtryck i historien – för bara några sekel sedan var det nästan
uteslutande människor ur samhällets högre klasser som hade möjlighet att
utbilda sig och följaktligen kunde göra sin stämma hörd, i kraft av sin börd,
sin begåvning eller sina pengar. Att kvinnorna skulle ha spelat en undanskymd
roll är däremot oriktigt. Männen har visserligen överlag ansetts vara de
naturliga makthavarna, men åtskilliga kvinnor har på olika sätt lyckats skaffa
sig inflytelserika positioner inom politik, kultur, vetenskap eller samhället i
allmänhet. I lägen där männen inte mäktat hantera en svår situation har ofta en
kvinna dykt upp och tagit över. I ett större tidsperspektiv rör det sig
visserligen om undantag, men undantagen är å andra sidan ganska många. Tittar
man specifikt på europeiska furstedynastier är det anmärkningsvärt hur många
furstinnor som genom århundradena lyckats ta kontroll över den politiska makten
i respektive land, eller åtminstone kommit att framstå som den styrande maktens
ansikte utåt. En kvinna som detta inte stämmer
in på men som kanske just därför är värd extra uppmärksamhet är den svenska
1500-talsdrottningen Katarina Stenbock som avled för exakt 400 år sedan, 13
december 1621. Som person var hon obetydlig, om man med ”betydelsefull”
uteslutande avser människor med stor politisk eller ekonomisk makt. Hon var
drottning endast en kort tid i sin ungdom, vilket dessutom hindrade henne från
att göra ett gott gifte med någon förmögen, inflytelserik eller vacker adelsman
som kunde ha gett henne stora gårdar att styra över och kanske rentav gjort
henne lycklig i sitt äktenskap. Istället fick hon en cirka fyrtio år äldre man,
visserligen kung men gammal och sjuklig och ofta irriterad eller rent rasande
på medlemmar av familjen eller sina fogdar ute i landet. Då gällde det för
drottningen, som det ofta gjort genom tiderna, att agera stötdämpare och
fredsmäklare. Vid 25års ålder blev hon änka efter Gustav Vasa, en roll hon
skulle spela i 62 år. Bortsätt från hennes även i vår tid rätt aktningsvärda
ålder av 86 år, hade Katarina tur som levde så länge. Hon var nämligen omgiven
av blod och död, både i form av maktlystna och paranoida furstar som förföljde
hennes familj och av nära släktingar som var minst lika brutala eller
oförsiktiga när ruset steg eller känslorna på annat sätt kom i svallning: Två
av hennes bröder mer eller mindre mördades på order av två av hennes styvsöner.
En av dessa bröder förgrep sig å andra sidan på en fängslad konung. En broder
slog under ett dryckeslag ihjäl en finländsk adelsman, medan en annan av våda
råkade skjuta ihjäl en av sina systersöner. En tredje broder enleverade sin
hustru mitt för näsan på hennes respektingivande mor, medan en svåger gjorde
sig ett beryktat namn som bondeplågare i Finland. Det överväldigande flertalet av
dessa män dog antingen en våldsam död eller som flyktingar i exil.[1]
Under allt detta satt Katarina Stenbock på sitt slott, vid denna tid snarare
kungsgård, Strömsholm i Västmanland och såg åren dra förbi.[2]
Hennes ställning som på en gång riksänka och släktens stöttepelare gjorde att
man gärna sökte sig till henne då något viktigt var å färde. Det var Katarina
som stod för bröllopet då någon i högadeln gifte sig, stod fadder för de
nyfödda barnen eller tog hand om unga släktingar som förlorat sina närmaste i
de politiska stormarna. Ett av de bröllop hon höll mot slutet av sitt liv var
det för systersondottern Ebba Brahe 1617. Detta var särskilt pikant eftersom
Ebba en tid varit mer eller mindre förlovad med Gustav II Adolf men blivit
avvisad av sin presumtiva svärmor drottning Kristina.[3]
En gång i tiden hade Katarina själv fått avstå från giftermål med en adelsman
för att gifta sig med Gustav Vasa. Nu var det tvärtom. Det var Katarina som
sammanfört Ebba med den som tillslut blev hennes man, krigaren Jakob de la
Gardie. Det sista bröllop hon upplevde var styvsonsonen Gustav Adolfs giftermål
med Maria Eleonora av Brandenburg. Katarina orkade själv inte delta men lät
köpa ett vackert halsband till bruden. Ett drygt år senare, 13 december 1621,
avled hon.
I sin
likpredikan beskrev biskop Rudbeckius i Västerås träffande Katarina Stenbock
som ”en moder utan barn”. Hon hade själv dömts till ett ofruktsamt liv men i
gengäld varit ett stöd och en tröst både för landet och sina närmaste under
Vasasönernas inbördes stridigheter. Biskopen betecknade henne som ”Rikets
höglobliga furstinna och drottning”.
Visst hör
Katarina Stenbock till de människoöden som förtjänar att ihågkommas av
eftervärlden?[4]
[1] Abraham Stenbock hörde till offren för Sturemorden 1567.(Han hade dock redan dömts i domstol). Som vedergällning för detta stack något år senare brodern Olof den fångne Erik XIV i armen. Då Hertig Karl(Karl IX), omkring 30 år senare utan rannsakan lät sticka ned Olof i Finland motiverades detta bland annat med övergreppet på Erik. Arvid Stenbock stack under en dryckesfest ihjäl adelsmannen Ivar Stjernkors, medan Sten Stenbock av misstag råkade skjuta ihjäl systersonen Joachim Brahe(detta skedde dessutom samma år som Sturemorden). Erik Stenbock förde, med hennes vilja, bort Malin Sture då dennas mor vägrade godkänna deras förening. Claes Fleming slutligen, gift med Ebba Stenbock, tyranniserade och pinade under sin tid som ståthållare i Finland bönderna, viket ledde till det blodiga Klubbekriget. Fleming blev vid samma tid hastigt sjuk och avled, vilket ned visshet besparade honom att få huvudet avhugget av hertig Karl. Arvid och Erik dog båda i exil under Karls regering.
[2] Hon måste dock kämpa för att behålla Strömsholm eftersom hertig Karl ansåg att det hörde till hans domäner.
[3] Karl IX:s andra hustru.
[4] För en utförligare beskrivning av Katarina Stenbocks liv, se Karin Tegenborg Falkdalen, Vasadrottningen, en biografi över Katarina Stenbock 1535-1621.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar