Enligt de
legender som berättas om Jesu födelse var natten då han föddes så fylld av helighet
att inget ont kunde ske. Inga redskap lånade sig till att skada eller döda
någon eller användas vid stöld. Ja, själva rovdjuren avstod från att gå på
jakt. Därför kunde hedarna som såg stjärnan lugnt följa dess maning och söka
upp barnet i stallet: Deras får var trygga den natten. Inte ens hundar lär ha
givit skall då en främmande kom dem för nära och om de ville anfalla någon
vägrade deras tänder att bita eller hugga. Också Shakespeare poängterar julens
förmåga att filtrera bort det onda. I upptakten till ”Hamlet” talar knektarna
som sett kungens vålnad om att detta inte kunnat hända på julnatten: ”Då sjunger
morgonfågeln hela natten. De onda stjärnorna har ingen verkan och älvor liksom
häxor saknar makt. Då vågar ingen ande visa sig. Så helig och nådefull är den
tiden”.[1]
Kanske var
Sverige vid mitten av 1100-talet ännu inte tillräckligt kristnat för att denna
julens helighet skulle ha slagit rot, eller kanske svenskarna aldrig blivit
riktigt invigda åt Gud med tanke på allt elände i form av bränder, fyllslagsmål
och liknande som tyvärr brukar förknippas med julen. På juldagen 1156 mördades
hur som helst kung Sverker den äldre. Till råga på allt skall dådet ha skett då
han var på väg till julottan.
Det är
ytterst svårt att skilja legend från fakta då man rör sig i äldre svensk medeltid
men Sverker den äldre tycks ha varit än av de viktigaste ledargestalterna före
Bjälboättens tid. Han regerade ovanligt länge, omkring tjugo år och blev
dessutom för sin tid ovanligt gammal, omkring 65 år. Hans huvudsakliga maktbas
låg i Öst- och Västergötland men han tycks också, åtminstone delvis, ha erkänts
som Svearnas herre. Det är under Sverker Sverige på allvar knyts till det
kristna Europa i och med grundandet av de första stora klostren, Alvastra i
Östergötland och Nydala i Småland.[2]
Vid ett kyrkomöte i Linköping 1152 bekräftades officiellt att Sverige nu var
inlemmat i den kristna gemenskapen. Bland annat beslutades här att svenskarna i
fortsättningen skulle betala skatt till Rom i form av peterspenningen. Däremot
lyckades man inte enas om var en eventuell svensk ärkebiskop skulle residera.
Kung Sverker ville naturligtvis ha kyrkan nära knuten till sig och låta dess
primas slå sig ned i Linköping, medan svearna krävde att Uppsala, liksom under
hednatiden, skulle vara rikets andliga centrum. Resultatet blev ”kompromissen”
att inte ha någon svensk ärkebiskop överhuvudtaget. I ännu dryga tio år
fortsatte Lund, som ju då hörde till Danmark, att utgöra högsta instans för den
kristna verksamheten i Norden.[3]
I och med att Sverige så att säga
officiellt blivit kristet öppnades nya kontaktvägar till kontinenten. Både
intellektuella och materiella nymodigheter kom till det avlägsna landet i norr:
böcker, ny teknik för jordbruk, hantverk och byggenskap, organiserad sjukvård
och hjälp för fattiga… allt detta huvudsakligen skapat och åstadkommet genom de
katolska munk och nunneordnarna och deras kloster. Även om Sverige fick vänta
drygt 300 år på ett eget universitet började nu unga svenska män studera
utomlands, huvudsakligen vid universitetet i Paris. Den kung under vars
regering grunden till allt detta hade lagts hann dock bara se just grunden av
sitt verk. Sverker den äldre mördades som redan nämnts på juldagen 1156 på väg
till julottan i västra Trollstads kyrka i närheten av Alvastra. Gärningsman lär
ha varit kungens egen kusk. Vem som ytterst låg bakom mordet fastställdes
aldrig. Flera teorier har framförts. Möjligen var det den man som senare skulle
gå till historien som ”Erik den helige” och som fyra år senare själv mördades i
Uppsala.[4]
[1] Ungefärlig återgivning från Laurence Oliviers filmatisering av Hamlet 1948)svensk översättning Allan Bergstrand). Angående legender kring Jesu födelse, se Selma Lagerlöf, Kristuslegender(1904/1946), ”Den heliga natten” och ”Kejsarens syn”.
[2] Båda dessa institutioner tillhörde cistercienserorden som grundats i Frankrike. Dess ledare, Bernhard av Clairvaux, sände de första munkarna till Sverige. Bernhard grundade förövrigt även Tempelherreorden.
[3] Först 1164 utsågs munken Stefan till ärkebiskop i Uppsala.
[4] Denna text bygger huvudsakligen på Herman Lindqvist. Historien om Sverige, del 1, ”Från islossning till kungarike”(1992), s. 240-44. Se även Sverker den äldre – Wikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar