Den som är
intresserad av sjökrigshistoria i allmänhet och de två världskrigen i synnerhet
känner till Scapa Flow, den fjärd utanför Orkneyöarna i Skottland där
Storbritannien hade sin hemmaflotta. Det var här en tysk ubåtskapten en natt i
oktober 1939 lyckades sänka slagskeppet Royal Oak. De krigsfartyg som i maj
1941 sattes in för att sänka tyskarnas stolthet ”Bismarck” utgick till stor del
härifrån. Vad man däremot kanske inte vet är att Orkneyöarna tillföll Skottland
och i förlängningen Storbritannien genom äktenskapet mellan en skotsk kung och
en nordisk prinsessa under senare delen av 1400-talet, Jakob III och Margareta.
Margareta
var dotter till Kristian I, den förste danske kungen av ätten Oldenburg.
Eftersom hennes far kort efter Margaretas födelse för några år lyckades bli
kung även över Sverige, var hon under sin barndom prinsessa i alla de tre
nordiska rikena. Att flickan fick namnet Margareta är en tydlig indikation på
att fadern och kanske särskilt modern, drottning Dorothea, hade ambitionen att
återskapa drottning Margaretas Kalmarunion som sprängts genom svenskarnas
utbrytning några år tidigare.[1]
Som så ofta i äldre tid är mycket lite känt om Margaretas barndom men det är
sannolikt att modern haft det yttersta ansvaret för hennes uppfostran. I
enlighet med sedvanan i kungliga familjer planerades flickans giftermål tidigt.
Den franske kungen Karl VII skall på ett tidigt stadium ha föreslagit äktenskap
med Skottlands minderårige kung.[2]
Det dröjde dock till 1469 innan Margareta reste till Skottland. Hon var då 13
år.
Jakob III
var omkring fem år äldre än sin brud. Hans far hade dött i en olycka med en
kanon då äldste sonen var 9 år. Till råga på allt pågick just ett av de
inbördeskrig som regelbundet skakade det lilla öriket. Som så ofta i Skottland
blev den omyndige kungen en lekboll i händerna på diverse adliga fraktioner som
sökte dra nytta av det maktvakuum som uppstått. Giftermålet med Margareta var
ett utmärkt tillfälle för Jakob att göra sig fri och inleda sitt personliga
styre.[3]
Dessutom utvidgades det skotska
territoriet. Ända sedan tidig medeltid hade skottarna hyst intresse för de
norskkontrollerade ögrupperna och öarna i Nordsjön och Atlanten, som
Shetlandsöarna Orkneyöarna och Isle of Man. Under 1200-talet hade norrmännen
gått med på att överlåta flera av dessa öar mot ett årligt underhåll. Nu
pantsattes Orkney- och Shetlandsöarna som en del av den nya skotska drottningens
hemgift. Då Kristian I inte lyckades betala den erfordrade summan kom dessa öar
att stanna inom skotsk- senare brittisk kontroll.[4] Jakob III var som kung framför allt inriktad
på att odla kontakterna med Europas stormakter, inberäknat grannriket arvfienden
England. Detta väckte irritation hemma i Skottland där man också ansåg att
kungen borde engagera sig mera i inhemska lagfrågor. I kontrast mot detta
framstod drottning Margareta som en fulländad furstinna. Hon förde sig väl och
var noga med sina kläder och dyrbarheter. Av allt att döma var det Margareta
som skötte den representativa, sällskapliga sidan av regentskapet medan kungen
fördjupade sig i utrikespolitiken. Man kan misstänka att drottning Dorothea, som
under uppväxtåren hemma i Danmark lett sin dotters utbildning i drottningskap, nu
var nöjd med Margaretas framsteg i sitt nya hemland. Å andra sidan bidrog den
skillnad i temperament som uppenbarligen förelåg kanske till svårigheter mellan
makarna. Jakob och Margareta tycks periodvis ha levt åtskilda och deras rent
fysiska samliv anses snarare ha haft till syfte att producera arvingar än att
uttrycka fysisk kärlek.[5]
Då earlen av Ross anklagades för förräderi och berövades sitt ståthållarskap
1476 lade sig drottningen ut för honom, vilket gjorde att han fick sitta kvar i
parlamentet och då kung Jakob någon tid berövades sin makt visade drottningen
större intresse för sönerna än för sin man. Detta var i och för sig inget unikt i tiden –
kungliga äktenskap ingicks av politiska skäl mellan kontrahenter som i regel
var mycket unga och aldrig hade träffats före vigseln. En drottning som födde
minst en tronarvinge inom rimlig tid efter giftermålet och dessutom förde sig
väl i officiella sammanhang hade i princip uträttat vad som förväntades av
henne. Att hon dessutom manade till mildhet mot makens politiska motståndare
och andra som av något skäl kommit i svårigheter var inte heller mer än som
förväntades – drottningar skulle tala
för nåd och försoning i pressade lägen. Om familjens ställning hotades var
naturligtvis sönernas väl och ve i princip viktigare än kungens – Det var ju
deras arv som måste skyddas. Ingenting tyder heller på någon direkt fientlighet
mellan Jakob och Margareta. Drottningens underhåll och apanage utföll
regelbundet och utan komplikationer, vilket sannerligen inte hörde till
vanligheten vid europeiska hov under medeltiden.[6]
Drottning
Margareta av Skottland, dotter till unionskonungen Kristian I, avled i juli
1486 på Stirling Castle i centrala Skottland och begravdes i det närliggande
augustinerklostret Cambuskenneth Abbey. Hon blev 30 år gammal. Jakob III lär ha
försökt helgonförklara henne, ett bevis så gott som något på att de åtminstone
inte var fiender. Vid sin egen död två år senare i samband med ett uppror begravdes
kungen i samma kyrka. Deras grav skadades svårt under reformationen men
restaurerades på order av drottning Victoria.[7]
[1] Efter Engelbrekts uppror och kung Eriks avsättning på 1430-talet hade kungens systerson Kristofer(populärt kallad Kristofer av Bayern), efterträtt sin onkel i de tre rikena Danmark, Sverige och Norge respektive 1440, 1441 och 1442. Hans gemål, Dorothea av Brandenburg, hade i morgongåva bland annat tilldelats de svenska landskapen Närke och Västmanland, med Örebro slott som huvudresidens. Efter kungens plötsliga död i januari 1448 gifte den unga drottningen om sig med Kristian av Oldenburg, vilket verksamt underlättade denne stormans väg till tronen. Svenskarna hade emellertid valt sin landsman Karl Knutsson)Bonde), till ny konung. Även norrmännen gjorde detta men förmåddes snart erkänna Kristians regentskap. Drottning Dorothea vägrade acceptera förlusten av sina svenska egendomar och verkade aktivt för att hennes nye make skulle göra anspråk även på den svenska tronen. Detta mål uppnåddes 1457, bara för att än en gång gå förlorat 1464. Dorothea skulle under hela sitt återstående liv(hon avled1495), kämpa för att få tillbaka sina svenska gods eller få kompensation för förlusten. Det är slående att hon tillhörde det Brandenburgska furstehuset Hohenzollern, samma släkt som Gustav III:s mor den stolta Lovisa Ulrika.
[2] Eftersom kung Karl avled 1461, dvs. nästan tio år före Margaretas giftermål, kan han på sin höjd ha tagit de första trevande kontakterna i ärendet, kanske medan Jakob II ännu var i livet. Varför Frankrikes kung engagerat sig i en dansk prinsessas giftermål framgår inte. En kvalificerad gissning är att Frankrike önskat stärka Skottlands ställning i en situation där huset York stod i begrepp att ta makten i England, vilket kunde befaras leda till ett återupptagande av de engelska anspråken på Frankrikes tron.
[3] Av de nio regenterna i huset Stuart/Stewart 1371-1603, blev endast de två första kungar vid vuxen ålder. Robert II och III var i gengäld med tidens ögon mycket gamla, drygt femtio år, vid sina respektive trontillträden. Av de återstående sju var tre rena spädbarn och ingen över femton år. Mot denna bakgrund är det inte konstigt att Skottland regelbundet drabbades av inbördeskrig under senmedeltiden och renässansen. Religions- och successionskrigen under följande århundraden gjorde för övrigt att Skottland på intet sätt förskonades från krig första tiden efter samgåendet med England.
[4] I februari 1472, dvs. för nästan exakt 550 år sedan, förklarade det skotska parlamentet Orkney- och Shetlandsöarna inkorporerade med det skotska riket, dock med möjlighet för Kristian I och hans arvingar att lösa in dem. Öarna har därefter förblivit i skotsk-brittisk hand, även om danskarna då och då sökt återta dem. Om detta, se 550 Years Ago: how Shetland became part of Scotland - part 2 | Shetland Museum & Archives (shetlandmuseumandarchives.org.uk)
[5] Paret fick tre söner under perioden 1473-79. Äldste sonen, blivande Jakob IV, lärde sig danska av sin mor. Denne konungs äktenskap med en engelsk kungadotter blev för övrigt första steget till den engelska Stuartdynastin och samgåendet mellan England och Skottland. Om detta, se Dynastihistoria: Storbrittaniens stammoder. (bosonshistoria.blogspot.com)
[6] En bidragande orsak till detta var kanske att Jakob III:s egen mor, drottning Maria av Gueldres, avlidit redan 1463, alltså innan Margareta kom till Skottland
[7] Denna text bygger huvudsakligen på Wikipedias artiklar James III of Scotland - Wikipedia, Margaret of Denmark, Queen of Scotland - Wikipedia, samt Margaret of Denmark, Queen of Scots – The Freelance History Writer. Se även Alf Henrikson, Dansk historia del I)1989), s. 238-39.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar