lördag 26 november 2022

Karin Månsdotters föregångare och hennes ättlingar.

 

Av Erik XIV:s många frillor är Karin Månsdotter naturligtvis den mest kända – kvinnan av folket som blev drottning. Om man studerat hennes liv närmare vet man kanske att hon först kom till slottet som barnpiga åt en av kungens utomäktenskapliga döttrar, Virginia. Flickan var sex år när hon och Karin träffades. Modern hette Agda Persdotter och blev den näst mest kända av kung Eriks älskarinnor. Detaljerna kring Agdas liv är dunkla, men i motsats till sin ”efterträdare” Karin var hon av borgerligt ursprung.[1] Fadern hette Peder, var köpman och kom möjligen från Finland. Eftersom familjen bodde nära Nikolaj kyrka(storkyrkan), inom ett område som kallades ”Nikolaie port” betecknades Peder som ”Peder i porten”. Vi vet varken när Agda föddes eller när hon dog men med ledning av att hennes förhållande med dåvarande ”kronprins” Erik inleddes mot slutet av 1550-talet och med tanke på vad vi vet om Eriks sexuella preferenser, kan man gissa att Agda föddes någon gång under tidsperioden 1537-42, vilket innebär att hon var mellan fyra och nio år yngre än sin kunglige partner.[2] Hur de båda möttes är likaledes obekant men man kan tillåta sig kvalificerade gissningar. Eftersom ingen uppger att Agda skall ha tjänat på slottet måste de ha träffats utanför hovet eller fått kontakten förmedlad av någon som kände både Erik och köpmansfamiljen. De kan också ha träffats vid något evenemang, exempelvis en tillställning vid hovet eller ute i staden.[3] Agda gavs tillnamnet ”Caritas”, som betyder kärlek eller tillgivenhet och som också sägs anspela på hennes skönhet. Med ledning av Eriks personliga smak i fråga om kvinnor, kan vi se för oss en kroppsligt välproportionerad ung dam med glättigt sätt men samtidigt med en mjukt behagfull utstrålning, en kvinna som både är i stånd att föra sig offentligt och ge av sin värme åt en under stundom kanske trött och melankolisk furste.[4]

När Erik kring årsskiftet 1557-58 utsågs till hertig över Öland och delar av Småland, med residens i Kalmar, följde Agda honom dit. Hon fick sin bostad i ett rum intill hans audiensrum.[5] Eftersom inget namn på andra älskarinnor nämns vid denna tid, talar allt för att Agda varit ensam ”dam på täppan” under tiden i Småland. Som hertighovets de facto första dam får man anta att hon i stort spelat samma roll på Kalmar slott som ”svägerskan” Karin Hansdotter i Åbo vid samma tid.[6] Parets äldsta barn, dottern Viginia, föddes på Kalmar slott 1 januari 1559 och 14 juni 1560 kom Constantia, född på slottet i Stockholm. Gustav Vasa var då närmast döende. Han förberedde sig för det tal han skulle hålla inför riksdagen, ett tal han visste skulle bli hans sista. Hela familjen var samlad för att höra faderns testamente läsas upp. Att Erik i den situationen tagit med sig sin höggravida frilla till rikets främsta stad visar att Agda måste ha varit mer eller mindre accepterad som tronföljarens älskarinna. Strax efter flickans födelse kom broder Johans frilla Karin Hansdotter till Stockholm, medförande minst en av sina söner. Det är bara att konstatera att de båda vasaprinsarna uppenbarligen inte skämdes att visa upp sina ”sambos” och deras barn inför sin döende far, hovet och hela rikets adel.

Gustav Vasas död i september medförde ändå stora förändringar. Både Erik och Johan måste tänka på framtiden och deras frillor såg sig snart ivägsända, även om de intet sätt kördes på porten. Agda fick en gård i Småland redan innan gamle kung Gustav hade dött men tycks ha stannat kvar hos Erik ytterligare en tid. I september 1561 giftes hon emellertid bort med adelsmannen Joakim Fleming från Finland. I det sammanhanget fråntogs hon också vårdnaden om sina och Eriks barn – de tillhörde kungen. Prinsessan Cecilia, som fick ansvaret för sina brorsdöttrar, skall ha fått tillstånd att använda våld för att skilja flickorna från deras mor.[7] Om äktenskapet med Fleming vet vi inte mycket. Mannen tillhörde dock bevisligen en våldsam släkt, den sortens adelsmän som har närmare till värjan än till lärda studier eller författande av vackra skaldestycken. Joakim Fleming kom en gång i slagsmål med sin egen bror under ett dryckeslag i Stockholm, vilket var nära att kosta honom huvudet. Detta skedde emellertid före giftermålet med Agda – kanske ädlingen fick betala sin ovarsamhet genom giftermål med kungens avlagda frilla av borgerligt ursprung. Hur deras äktenskap än gestaltade sig blev det kort. Johankim Fleming avled under inte närmare angivna omständigheter 1563, enligt uppgift under ett diplomatiskt uppdrag på kontinenten.

Efter Flemings död försvinner Agda Persdotter i stort sett ur historien. En del tror att den utomäktenskapliga dotter Erik XIV fick i januari 1564 och som döptes till Lukretia, är dotter till Agda. Det skulle innebära att kungen återtagit en frilla som han nyligen gift bort. I så fall är Agda smått unik i historien. Att kungar hade förhållanden med gifta kvinnor eller änkor var vanligt under renässansen, inte minst i Frankrike, men det är svårt att tänka sig en renässansfurste som återtar en ”brukad vara” sedan maken dött. Om Erik verkligen var så fest vid Agda kan man fråga sig varför han inte lika gärna gjorde slag i saken och äktade henne som sin hustru och drottning, med tanke på det vågade äktenskap han skulle ingå senare. Låt oss därför utgå från att Lukretia var dotter till någon annan av kung Eriks många älskarinnor. Uppgifter finns om en Agda Persdotter som på 1580-talet levt inackorderad hos en soldat i Stockholm. Hon beskrivs som ”ålderdomssvag”. Med tanke på vad vi vet om döttrarnas fortsatta liv verkar det underligt att modern mer eller mindre skulle ha lämnats vind för våg som något slags inhyseshjon i Stockholm. Troligare är enligt min åsikt att Agda avlidit någon gång under Johan III:s regering, kanske under 1570-talet innan flickorna haft möjlighet att hjälpa sin mor. Detta är dock rena spekulationer.   

Av de två döttrarna, Virginia och Constantia, var Virginia onekligen den som kunde ha gjort det intressantaste, men också riskablaste, giftet. Hon blev nämligen vid cirka sju års ålder föreslagen som gemål till storfurst Ivan Ivanovitj, äldste son till Ivan den förskräcklige och alltså, som det då såg ut, blivande tsar av Ryssland.[8] I stället gifte hon sig tjugo år senare med den svenske adelsmannen Håkan Knutson(Hand), vars far stupat i nordiska sjuårskriget på 1560-talet. Håkan var ståthållare i Kronobergs län och Virginia behöll alltså barndomens anknytning till Småland. Hon tilldelades dessutom av sina båda farbröder, kung Johan och hertig Karl, ett antal gårdar i Västergötland. Virginia och Håkan fick sju barn som levde till vuxen ålder. De fyra sönerna gjorde alla militär karriär men stupade dessvärre i Gustav Adolfs krig. Virginias två yngsta pojkar ingick båda i det sällskap som 1620 följde Gustav Adolf på resan till Tyskland då han första gången mötte sin blivande drottning. Dessa två bröder hette Erik och Johan![9]

Virginias dotter Elisabet var lustigt nog först frilla hos sin mors kusin, hertig Johan av Östergötland, innan hon vid mitten av 1610-talet gifte sig med fänriken Per Joensson från Småland, som uppenbart inte bara var en duktig officer utan också en driftig affärsman. Han adlades Gyllensvärd och slutade sina dagar som överste och rik hemmansägare med flera säterier i Västergötland och Småland. Hans hustru dog 1651 vid 53 års ålder.[10]

Virginia Eriksdotter avled 1633, samma år som maken Håkan Knutson och halvsystern Sigrid, kung Eriks dotter med Karin Månsdotter.

Constantia, Eriks och Agdas andra dotter, fick vänta med att gifta sig tills hon var nästan 34 år, vilket var ovanligt för tiden. En annan intressant och rörande detalj är att hon tycks ha besökt sin far 1574, då han satt fängslad och ensam på Västerås slott. Hur detta besök avlöpte vet vi inte. Slutligen gifte sig Constantia 1594 med en engelsk adelsman i hertig Karls tjänst, Henry Frankelin. Liksom systern fick hon i samband med giftermålet ett antal gårdar i Västergötland av sin farbror Karl och även av kusinen Sigismund.  De två sönerna, Carl och Johan, gjorde liksom kusinerna Hand militär karriär och introducerades på Riddarhuset men avled dessvärre utan barn. Dottern Maria Katharina blev däremot ingift i släkten Koskull och fick flera barn med sin make.[11] Constantia själv lär tyvärr ha lidit av vasarnas oroliga psyke. Kanske var det därför hon hyste ett stort intresse för medicin och läkeväxter. Hon antas ha planterat flera arter. Efter sin makes död drog Constantia sig illbaka till godset Odensfors i Östergötland, som ingick i Frankelins förläningar. Här avled hon i januari 1649, vid 88-års ålder. Sverige regerades då av drottning Kristina och hade blivit en stormakt. Det var ett helt annat land än det i många stycken fortfarande medeltida rike Sverige varit vid Constantias födelse på Stockholms slott, strax före Gustav Vasas död.[12]     

                                             


[1] I Strindbergs dramer Gustav Vasa och Erik XIV förekommer värdshusflickan Agda, som Erik utan framgång ”lägger an på” under sin tid som kronprins. Denna Agda är också väninna till Karin Månsdotter. Som synes finns inga direkta likheter mellan dramats figur och verkligheten, men Strindberg har säkert hämtat namnet från Eriks första kända frilla.

[2] Erik betecknades aldrig som kronprins utan som ”utvald konung, arvkonung” eller bara ”hertig Erik”. Beteckningen kronprins kommer under följande sekel. Teorierna kring Agdas födelseår är helt mina egna.

[4] Då Erik XIV senare skickade sina sändebud att söka en lämplig drottning, förklarade han att hans kommande hustru måste vara ”väl vuxen” och ”dejlig med frisk hy” och absolut inte ”mycket mager och spärrlemmad”. Vidare skulle hon vara ”lustig och lätt till sinnet”, samt ”med goda seder och åthävor begåvad”. Man ser framför sig en glad och trevlig, jordnära människa. Även om tanken att gifta sig med en bondflicka länge var lika främmande för kung Erik som för andra furstar i samtiden, ligger ovanstående beskrivning nog närmare dottern till en lantjunkare ur lågadeln än en furstinna av Habsburg eller Valois.   

[5] Åtminstone bär det ännu namnet ”Agdas kammare”.

[6] Karin Hansdotter var hertig Johans(blivande Johan III), frilla då denne var hertig av Finland och före hans giftermål med en polsk kungadotter. Se Dynastihistoria: Hertig Johans sambo. (bosonshistoria.blogspot.com).

[7] Uppgiften att Erik skulle ha tillrått våld för att skilja Agda från deras gemensamma döttrar kommer från Agda Persdotter – Wikipedia. Varken Lindqvist eller Sundberg omnämner en sådan grymhet, vilket naturligtvis inte hindrar att den verkligen ägt rum. En intressant detalj är att kungen överlåtit ansvaret för flickorna till prinsessan Cecilia, trots det beryktade ”Vadstenabullret”. Antingen böjde sig Erik för konvenansen – Cecilia var äldst av de ogifta systrarna och det var naturligt att låta henne ta hand om sina brorsdöttrar, om inte annat så för att visa att prinsessan åter var tagen till nåder. Eller var inte sprickan mellan Erik och Cecilia så stor som eftervärlden antagit.  

[8] Denna onekligen smått bisarra tanke måste ha förts fram under de förhandlingar där Erik XIV förtvivlat strävade att få till stånd ett förbund med tsaren utan att tvingas utlämna sin svägerska, Katarina Jahellonica, till Ryssland. Med tanke på att Virginias tilltänkte svärfar omkring 15 år senare ”råkade” slå ihjäl sin son under ett vredesutbrott, var nog flickan i efterhand tacksam att planerna inställdes(om hon nu ens kände till dem).

[9] Johan Hand förde under resan en dagbok som finns bevarad.

[10] Det framgår inte exakt när Elisabet och Per gifte sig, men äldste sonen Johan föddes 1617. Släkten Gyllensvärd finns kvar än idag. Se Gyllensvärd nr 240 - Adelsvapen-Wiki. Se även Hand (släkt) – Wikipedia.

[12] Utöver de hänvisningar till olika nätartiklar som gjorts ovan, bygger denna text på Herman Lindqvists biografi om Erik XIV (2014), och på Ulf Sundberg, Kungliga släktband, kungar drottningar, frillor och deras barn(2004), s. 51-53.

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)